Bristande kunskap om terroristers drivkraft

Hotet från terrorismen ökar. För att kunna bekämpa detta krävs mer kunskaper om hur terrororganisationer arbetar och drivkraften bakom. Men frågan är om världens terroristforskare verkligenintresserar sig för rätt frågor? Detta diskuterades på en internationell konferens vid Försvarshögskolan under våren.

En terroristforskare var enligt en gammal nidbild en person som stod till höger om Djingis Khan och som sökte vetenskapliga argument för att ta till hårda tag. Så är det inte längre, säger Paul Wilkinson som är ordförande för Centret för studier av terrorism och politiskt våld. Chef för detta center vid S:t Andrews-universitetet i Skottland är svensken Magnus Ranstorp.

Paul Wilkinson talade vid en konferens om internationell terrorism som arrangerades av en ny enhet vid Försvarshögskolan, Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier (Cats).

Konferensen hade samlat ett stort antal föreläsare från den internationella forskningsvärlden. Det kom att handla mycket om kunskapsluckor och frågan om terroristforskarna intresserar sig för rätt frågor.

– Under det kalla kriget betraktades terrorism som ett mindre lag- och ordningsproblem, säger Paul Wilkinson.

Undantaget var Israel. Nu är det som bekant annorlunda. Men gör vi rätt saker?

Paul Wilkinson tycker att vi borde satsa mer av pengarna på att få veta mer om terrorismens drivkrafter och mindre på lås och larm. Hur rekryteras ledarna? Hur ser nätverket ut? Hur utnyttjar terroristerna medierna? I dag är det inte ovanligt att terrorister dokumenterar sina dåd och skickar bilderna till medierna.

Licensierad tortyr

Förr var det staten som skulle skyddas. Nu är det befolkningen. Den enkla vägen är det totalitära samhället. Den svåra vägen är rättssamhället. Paul Wilkinson kritiserade USA för att använda tortyr för att få fram information och sade att han med stor sorg hade konstaterat att en professor i juridik vid Yale-universitetet föreslagit licensierad tortyr.

– Bevis som kommit fram under sådana förhållanden kan inte gälla i en domstol, sade Paul Wilkinson.

Cats har ett nära samarbete med Magnus Ranstorps forskningscenter. Och frågan till honom är varför det ska forskas om terrorism.

– Terrorismen genomsyrar hela samhällsstrukturen och kan få ett oerhört politiskt genomslag, säger han. Efter den 11 september lade USA helt om sin utrikespolitik.

– Terrorismen utförs ofta av asymmetriska aktörer och det vore vansinne att inte studera detta. För Sverige är detta ett konkret hot mot våra soldater i samband med internationella insatser. Vårt samhälle blir allt sårbarare för asymmetriska hot.

Dags att vidga forskningen

Någon blågul terroristforskning tror dock inte Magnus Ranstorp på. Möjligen en nordisk.

– Ämnet i sig är internationellt, stort och ungt, och kunskapsluckorna så stora att det krävs ett internationellt lagarbete. Det behövs mer forskning om terrorism och internationell organiserad brottslighet.

– Konferensen här är ett steg mot detta. Vi frågar oss om vi tittar på rätt saker. Efter 30 år är det dags att stanna upp och vidga forskningsfältet och spränga de akademiska stuprören. I vår strävan att gå från information till varaktig kunskap vill vi skapa ett intresse för denna forskning. Vid mitt universitet arbetar 80 unga forskare med omvärldsanalys med hjälp av databaser. De talar nästan alla språk som finns i FN. Vi håller på att träna upp en ny generation av terroristforskare. Elever ger nya tankar. De är motorn i forskningen.

Vad ska de nya forskarna studera?

– Terrorism och motåtgärder. Vad fun-gerar och vad fungerar inte? En gång slog USA till mot Libyen med bomber som straff för ett terrordåd i Europa. Tanken var att libyerna skulle lära sig en läxa. Men effekten blev motsatt. Efter det amerikanska anfallet kom Lockerbie. Det som fick effekt var i stället ekonomiska sanktioner.

Det finns en klar motsättning mellan politikers krav på snabba resultat och forskningens krav på att saker ska få ta tid. Magnus Ranstorp ser forskarna som en nyttig motpol till den andra sidan. Forskarna är fristående och kan få ett inflytande över politiken, tror han.

Som en underutvecklad del av forskningen betecknades terrorismens psykologi. Det är få som flyttar fram till fronten i terroristorganisationen. Vilka mekanismer styr detta? Det finns många olika orsaker till att bli medlem i en så kallad terroristorganisation. Varför blir vissa kvar medan andra drar sig ur? En forskare jämförde med varför en man blir soldat. Förmodligen för att försvara sitt land. Inte för att döda. Terrorister anger ofta att de är med för att stödja sina bröder.

Terroristgrupper är inte homogena och det går inte att göra en psykologisk profil på en terrorist. Bilden är alldeles för splittrad. I stället för att studera individer borde gruppens funktioner studeras.

Ingen terrorstämpel i pannan

Mycket av terroristforskningen handlar i dag om muslimer. Danske forskaren Michael Tärnby från universitetet i Århus sade att det finns tusentals muslimska samhällen i Europa. De är alla olika och vi vet inget om dem. Varför blir vissa människor terrorister och andra det inte?, frågade han. Varför blir turkar sällan terrorister? Tärnby försökte förklara hur terrorister rekryteras. De har ofta lämnat sina hemländer och där är de inte längre välkomna. I den nya miljön är de inte accepterade. De får problem med sin identitet och hamnar i en livskris. När religionen kommer med de snabba och enkla svaren är det lätt att bli fast. Tärnby underströk att ingen har ordet terrorist stämplad i pannan. De som var med i Hamburgcellen var skötsamma studenter. Ingen kunde ana att de satt på rummet och planerade massmord.

Som ett exempel på hur lite vi förstått av terrorismens väsen refererade han vad en amerikansk general i Afghanistan sagt om al-Qaidas Usama bin Ladin. ”Så länge han inte delar ut vapen får han skicka hur många videorullar han vill till världens tv-stationer.”

Olika motåtgärder

Hur ser de terroristernas finansiella kanaler ut? Det vill Karin von Hippel vid King´s College i London studera. Hon menar att vi vet för lite om hur terrorismen finansieras. Hon vill också vidga begreppet motåtgärder. I dag går en miljon i så kallade muslimska skolor. Och miljoner har redan lämnat dem. Många terrorister har gått i en del av dessa skolor. Men om föräldrarna hade råd, eller om det fanns allmänna skolor, behövde de inte skicka sina barn till dessa muslimska skolor som är gratis.

Men det handlar inte bara om muslimer, betonade hon. Det finns anledning att varna för en del kristna frivilligorganisationer också, sade hon, och tog Somalia som ett exempel. Hon ansåg inte att det var rätt väg att förbjuda muslimska extremister att ställa upp i val, eftersom de troligtvis är starkare utanför samhället än i ett val.

Motåtgärderna mot terrorism kan se ut på olika sätt. Den amerikanska hjälpen till tsunamioffren har förmodligen gett en hel generation unga muslimer en bild av USA som gör att de inte blir terrorister.

Terrorism är inte något statiskt. Den ändras både på lång och kort sikt. Enligt en teori härjar terrorismen i 40-årsperioder. Anarkister, motståndare till kolonialmakterna, extremvänster och så nu den religiösa terrorismen. Terrorismen är ofta en blandning av nationalism, politik och religion.

På 1970-talet var de palestinska terroristerna noga med att inte skada personer som de ansåg var oskyldiga. I Jordanien sprängdes tre trafikflygplan på marken först sedan gisslan förts i säkerhet. Detta ska jämföras med al-Qaidas strävan efter att döda så många personer som möjligt.

– Nu ändrar även al-Qaida sin taktik i Irak. De går från bilbomber till kidnappningar och halshuggningar. al-Qaida ändrar sig fortare än vad vi gör. Något sker, men vi vet inte vad. Våra kunskapsluckor är för stora, sade Michael Tärnby.

Arbetar på fel sätt

En anledning till att vi vet för lite kan vara att underrättelsetjänsten arbetar på fel sätt. Stora resurser läggs ned på att samla in material och att sedan presentera det, medan analytikerna kommer i skymundan. Analytiker är sådana som frusit tillräckligt på fältet och förtjänat en plats i värmen, sade Neal Pollard från universitetet i Georgetown, Texas. Nej, i stället borde analysen öppnas för unga karriärister och få mycket mera resurser, ansåg han.

Förspelet till Falklandskriget togs som ett exempel på värdet av analytiker. En maskin, som matades med alla uppgifter, skulle aldrig svara att Storbritannien skulle sända en flottstyrka till Sydpolen för att återta några obetydliga öar under näsan på fientligt flyg. En maskin kunde inte räkna med premiärminister Thatchers bestämdhet eller brittiska flottans heder att leva upp till sina traditioner. Det förstod bara analytiker.

Fel att inte erkänna och rätta fel

Professor Dennis Töllborg tog upp frågan om rättssäkerhet och nationell säkerhet och sade att den nationella säkerheten ofta blev ett hemlighetsmakeri. Orsaken var att det inte fanns något pris att betala. Som exempel tog han den omdiskuterade utvisningen av egyptierna. Enligt svenskt synsätt gör säkerhetspolisen aldrig fel. Det finns inget organ i Sverige, till skillnad från i andra länder, som vakar över den som vaktar den nationella säkerheten.

– Det är klart att säkerhetspolisen gör fel. Det gör alla säkerhetspoliser. Felet är att vi inte diskuterar detta och rättar till felen.

Detta var samma dag som justitieombudsmannen skarpt kritiserade Säpo för affären med egyptierna.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/2

9 reaktioner till “Bristande kunskap om terroristers drivkraft”

  1. Pingback: Lee
  2. Pingback: enrique
  3. Pingback: Kurt
  4. Pingback: Andre
  5. Pingback: Roy
  6. Pingback: luke
  7. Pingback: Robert
  8. Pingback: Jimmie
  9. Pingback: alexander

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *