Inbäddad i det digitala Norrköping

Nu övar militären i städer. Vissa städer, som Norrköping, finns också som digital modell i forskarnas laboratorier. Övningen kan övervakas och studeras efteråt. Ny taktik och teknik utvecklas. Små radiobilar och stridsvagnar som kan se runt hörn möts i ett industriområde i Norrköping.

Kvällens uppdrag. Att upprätta en checkpoint i stadens centrum. Förberedelserna är i full gång. Soldaterna kontrollerar sin utrustning och befälen hänger över sina kartor. Order och kontraorder korsar varandra. På parkeringsplatsen utanför en industribyggnad görs stridsfordonen i ordning. Soldaterna samlas kring sina Stridsfordon 90. Leopardstridsvagnarna får stå kvar.

Ett befäl har gett oss inbäddade journalister en kort genomgång av vad man ska tänka på för att inte klämma fingrarna, slå sig i huvudet eller i värsta fall bli överkörd.

Och så är vi inne i fordonet. Det är plats för åtta personer. Och vi sitter trångt. Vagnschefen och skytten sitter i tornet, men vi kan inte se dem. Takluckorna stängs. Och därmed är det vi här inne och dom därute. Det är lätt att få känslan av att allt utanför är ett hot. Även en inbäddad journalist får snabbt den känslan. Journalisten blir en i gruppen. En pansarvärnsrobot gör ingen skillnad mellan soldater och journalister.

Så rullar vi iväg. Det är plan mark och resan är ganska bekväm, men det är knappast någon plats för benen. De åtta passagerarna har växt samman till en enda massa av uniformer, hjälmar, vapen och kameror.

Efter en stund öppnas takluckorna och kvällshimlen öppnar sig. Visst vet vi att detta är Norrköping. Den gamla textilstaden som mist sin plats i fotbollens högsta serie. Men det kunde lika gärna vara var som helst. Det är inte svårt att få känslan av att de här soldaterna inte förbereder sig för muck och ett civilt liv utan för att gå vidare på ett internationellt uppdrag. Försvarsledningen har ju mer eller mindre klart sagt att den som inte är villig att åka ut inte kommer att kallas in.

Det är inte många ute på gatorna. En och annan bilist kanske hoppar till när pansarkolonnen kommer mullrande. I ett och annat fönster tittar nyfikna ned på den märkliga kortegen i kvarteret. Det är militärövning i Norrköping. Markstridsskolan i Kvarn har flyttat in. Under några dagar är det soldater på stan. Sammanlagt är de cirka 500 från olika förband i Sverige.

Vad Norrköpingsborna förmodligen inte vet är att Norrköping är mer än ett tillfälligt övningsområde. Deras stad finns också i den virtuella världen. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har byggt upp en tredimensionell datormodell av staden där allt finns med.

I ett litet rum i en fabriksbyggnad sitter Johan Hedström, Björn Lindahl och Peter Andersson från FOI i Linköping. De åker ut och in i datamodellen. Med hjälp av vanliga mobiltelefoner och gps-mottagare har de byggt upp ett ledningssystem. En soldat använder mobiltelefonen för att ange sin position. Han kan också skicka enkla symboler som dyker upp på skärmen.

Major Mats Walldén från Markstrids-skolan säger att det är ett enkelt ledningssystem på kompaninivå som håller på att ta form. Man prövar sig fram, letar efter möjligheter och svårigheter.

Bra samarbete med FOI

FOI-forskarna har kvällen före tagit en sväng förbi FOI i Linköping för att skriva in några nya programrader och vässa systemet som nu testas. Mats Walldén är nöjd med resultatet.

– Vi har ett mycket bra samarbete med FOI i Linköping. Vi utvecklar taktik och teknik tillsammans. FOI tillhör liksom familjen.

Det digitala Norrköping är ett löpande samarbete på östgötaslätten mellan Markstridsskolan och FOI i Linköping, fjärran från byråkratborgarna på Östermalm i Stockholm. Mönstret finns på andra ställen också där förband knutit kontakter med de lokala forskningsresurserna.

– Det finns ett stort sug efter den här datormodellen, säger Mats Walldén och fortsätter:

–Det är inte bara hus och gator som ligger i den utan även det underjordiska Norrköping. Om vi övar med att lägga en stridsvagnsmina, kan vi gå in i modellen och kolla att vi inte samtidigt skadar infrastrukturen. Den grop som en mina skapar kan samtidigt slå ut strömmen. Det är också viktigt att kunna se var staket och andra hinder finns i bebyggelsen. På en karta kan det se lättare ut än vad det är i verkligheten.

I Norrköpings industriområde övar stridsgrupper taktik samtidigt som ny teknik prövas. Själva är vi på jakt efter en 60 tons Leopardstridsvagn. Men den tycks ha gått upp i atomer. Ingen verkar veta riktigt var den är.

Till slut hittar vi den och arméingenjören Thomas Höglund Kåberger som är mannen bakom Fobus, fordonsburen optisk sensor. Det är en kamera som sitter på eldröret. Inne i vagnen visar en bildskärm det som eldröret ser. Thomas Höglund Kåberger har hållit på länge för att förverkliga denna idé och kan minnas hur det började med mycket plastic padding och lösa sladdar.

– Bakgrunden är att stridsvagnen inte är gjord för bebyggelse. Stridsvagnen har sina sensorer i fronten och där har den det bästa skyddet. Det här fungerar bra när en stridsvagn står i ett skogsbryn vänd mot fienden. När stridsvagnen står på en smal gata blir det annorlunda. Då måste den visa sig för att kunna se något. Det fina vore om stridsvagnen kunde se om hörnet utan att blotta sig. Det är där kameran kommer in.

Stridsvagnen kommer mullrande bland bilister och bilaffärer. I snömodden halkar soldaterna omkring. De ska vara stridsfordonens skydd och ögon. Och samtidigt är dessa fordon soldaternas skydd. Den största faran för soldaterna nu är hänsynslösa bilister som kör otäckt nära krypande soldater.

– Ibland blir man så arg så att man vet inte vad man ska göra, säger Thomas Höglund Kåberger. Vi har ju ansvar för våra värnpliktiga.

Snoken är så långt ifrån en Leopard man kan komma. Leoparden kostar tusen kronor kilot. Snoken är nästan köpt i en hobbyaffär: Det är en radiostyrd bil med fyra stora hjul. Snoken skuttar omkring mellan lagerbyggnaderna. På lite längre utflykter har Snoken en följeslagare, som ser till att FOI:s projekt inte får ett tvärt slut i mötet med en vardagsbilist.

Problematiskt i bebyggelse

Patrik Lif vid FOI är en av forskarna bakom Snokenprojektet. Han säger att detta inte är en prototyp för en framtida obemannad farkost, utan att man vill studera tekniken och dess eventuella taktiska tillämpningar. Hur svårt är det att styra Snoken? Vilken information kan Snoken ge och hur kan den överföra den?

Information och kommunikation är ett stort problem i bebyggelse. Radiovågor vill ha fria fält och det saknas i staden. Per Sakari vid FOI forskar på laserkommunikation. En obemannad farkost kan skicka tillbaka stora mängder sensorinformation över kilometeravstånd utan att röja sig.

– Kravet är att man ska ha fri sikt till fordonet. Då skickar man iväg en smal laserstråle som träffar reflektorer på fordonet. En modulator tolkar informationen och så sänds sensorinformationen tillbaka.

Ett annat FOI-projekt, som leds av Stefan Nilsson, med anknytning till operationer i bebyggelse är att kunna se genom väggar. Så det händer mycket på forskningsfronten bakom kulisserna när Norrköping är ett militärt övningsområde.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/2

11 reaktioner till “Inbäddad i det digitala Norrköping”

  1. Pingback: Alberto
  2. Pingback: evan
  3. Pingback: gene
  4. Pingback: oscar
  5. Pingback: Anthony
  6. Pingback: Lance
  7. Pingback: Byron
  8. Pingback: Hugh
  9. Pingback: Nick
  10. Pingback: Scott
  11. Pingback: charles

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *