Friska nätverksvindar i gamla fläktfabriken

Bahcos gamla fläktfabrik i Enköping har förvandlats till ett nytt, modernt utvecklingscentrum för försvaret. Här byggs det nätverksbaserade försvaret (NBF) upp, bland annat genom datortester och experiment. Centret ska också bli en mötesplats för forskare och användare, så att all kunskap tas till vara på ett effektivare sätt än tidigare.

Som att bli far. Det är bara cigarren som fattas när Per Nilsson visar upp anläggningen i Enköping där Försvarsmakten ska utveckla sina ledningssystem. Med denna, enligt Per Nilsson, fantastiska anläggning ska ledningsmetoder testas och mycket fort komma ut och göra nytta på förbanden. Anläggningen ska också se till att Sverige behåller platsen som en attraktiv nation att samarbeta med i ledningsutveckling. Per Nilssons formella titel är för lång för att återges. Och kanske också att förstås. I korthet ansvarar han för försvarets ledningssystemutveckling. Det innebär att ställa uppdragen och fördela resurserna i de fyra ledningssystemprojekten, metod, teknik, organisation och personal. Han deltar också i Sveriges internationella samarbeten. Viktigast är kanske MNE, multinational experiment series (se sid 18).

Per Nilsson är inte bara stolt över den nya anläggningen, som en gång var Bahcos fläktfabrik i Enköping. Han är också glad över att utvecklingsarbetet har tagit ett stort steg framåt.

– Nu har vi äntligen lämnat powerpointstadiet. Nu snurrar systemen.

I höst ska de snurra ännu mer. Då kopplas fler sensorsystem in i nätet. Då kommer också fler nya system, som kan gå direkt utan att ta omvägen över bryggor som översätter de gamla systemens information till ett språk som talas i det nya ledningssystemet.

– Nu vet vi att vi kan nå fram till ett flexibelt försvar och leva upp till de krav som riksdagen ställt på försvaret. Våra koncept ligger i rätt fåra där våra samarbetsländer finns. Och det här är ingen fluga. Vi måste ständigt ha en utveckling. Och det kan vi ha tack vare denna anläggning. Här kan vi ta in nya koncept, experimentera och göra skarpa system som går direkt in till förbanden på mycket kortare tid än tidigare.

Effektivt ledningssystem

Förra året lades kursen om. Det ställdes krav på kortare leveranser. Det skulle vara här och nu. Sverige har lovat att tillsammans med Finland ställa en stridsgrupp på benen 2008 och den ska ha ett effektivt ledningssystem.

– Fortfarande är huvuduppgiften att hänga med och vara en attraktiv partner på det som internationellt kallas network centric warfare (NCW).

– Vi skulle med samma resurser kunna göra två saker. Här och nu. Det gäller även det långsiktiga. Vi har delat upp verksamheten i två spår. I det ena spåret utvecklas metoder, men dessa är inte skarpa. De håller inte säkerhetsmässigt och så vidare. Det andra spåret är när metoderna kommer till användarna och de skarpa kraven ställs.

Unikt utvecklingscentrum

De två spåren möts i detta utvecklingscentrum, som Per Nilsson inte säger sig ha sett maken till i världen. Alla hallar kan snabbt byggas om för nya experiment. I det så kallade grovlabbet i gatuplanet kan man ta in fordon och båtar direkt från verkligheten. För dagen står ett par pansrade hjulfordon inne. Det är ledningsfordon som kan kopplas in på nätet. På ett par lastbilar står de ledningscontainrar som efter uppfräschning ska innehålla stridsgruppens ledning. Under övningen nu finns denna ledning i stora trälådor. Det är billigare att borra i trä än i verklig plåt. Till hösten ska man flytta in en stridsbåt. Visserligen bär det kanske sjömän emot att sitta i en båt inomhus på land. Men, som Per Nilsson säger, det är amfibie och då ska man klara det också.

Snabb ombyggnad

I en annan del av anläggningen testas system innan de förs in i nätet. Här går det också att skapa nya system. Ulf Reidarman, som arbetar som konsult för Försvarets materielverk (FMV), kommer på något, sätter sig vid datorn och väljer ut lite olika system från en lista. Det är bara drag-och-släpp och spara systemet och så har man byggt upp ett nytt i denna så kallade sitsystbyggare.

Leif Nyström från FMV har plockat in hela luftläget över Östersjön i en liten handdator. Hit kommer sensorinformation från flygets trafikledning, sjöbevakning och det blandas med försvarets egna sensorer. Ute i Stockholms skärgård snurrar en radar och levererar data rakt in i Enköping. I södra Sverige står en så kallad Giraffradar och gör samma sak. Ute i organisationen förbereds fler system och plattformar för att vara med i höstens större demonstration.

Den som inte har varit i anläggningen på ett år förvånas över hur snabbt ombyggnaden skett. Huset känns som nytt. Var det tänkt att bli så här stort från början?

– Vi hade varken bestämt det ena eller andra. Vi jobbar stegvis. För att kunna hålla produktionstempot och samtidigt kunna integrera gamla system behövs en sådan här typ av anläggning, säger Per Nilsson.

Något lyxbygge sägs det dock inte vara. Försvaret har gjort sig av med hus som inte behövs och nu använder hela försvaret anläggningen. Det är en stordrift som sparar pengar. Möjligen kommer det att bildas ett nytt förband i Enköping. Arméns signalregemente S 1 ombildas till ett ledningsregemente för hela försvaret med utvecklingscentrum som juvelen i kronan.

För försvaret är det här ett nytt sätt att arbeta och Per Nilsson tycker att det också visar vägen för framtidens försvarsforskning.

– Jag förstår att forskarna behöver vara hemma och labba och läsa. Men själva överlämningen av kunskapen borde ske mer som den gör här. Hit kommer forskarna och möter användarna eller, om man så vill,  kunderna direkt. Då dör inte kunskapen rapportdöden i någon låda. I försvaret har vi inte tid att läsa FOI-rapporter. Vi vill ha kunskapen här och nu och kunna prata med den som har kunskapen.

FOI utvärderar

Per Nilsson tycker att redan när ett FOI-projekt startar bör det ha planerats in tid och resurser för denna effektivare och mer efterfrågade form av kunskapsöverföring.

FOI gör mycket i Enköping. Det så kallade Mindsystemet, som utvecklats i Linköping av FOI i samverkan med företag, används i Enköping för utvärdering. Ett nät med marksensorer testas liksom en testbädd för internationell datafusionssamverkan. FOI:s hela bredd av analytiker, humanvetare och tekniker används. Över hela verksamheten håller FOI sin utvärderande hand.

– Det här är en stor sak för FOI. Vi har medvetet sedan 1999 styrt in forskningen för att den ska kunna jackas in i det här stora projektet, säger Per Nilsson.

Per Nilsson har laddat upp för Enköping med ett år i USA vid joint forces command (JFCOM). Det är ett av flera så kallade jointkommandon och ansvarar för att trupperna hemma i USA har rätt utbildning och utrustning. Men de har också ansvar för den operativa förmågan.

– Jag arbetade på en liten nätt utvecklingsavdelning på 1 200 personer, säger Per Nilsson. Det var intressant och lärorikt. Men eftersom utvecklingstempot är rasande högt kan det vara svårt att komma med och bli accepterad. Man får jobba för att bygga upp sitt eget kontaktnät och komma med på e-postlistor. Det gäller att bli den där svensken som inte var så dum att ha med förra gången. Huvuddelen arbetar med att skriva koncept. De gör helt enkelt nya doktriner.

Hur kommer det sig att Sverige fick vara med och skicka en överstelöjtnant till denna doktrinverkstad?

– Jag tror att både Sverige och USA insåg att det här kunde vara till ömsesidig nytta. Vi får lära oss mycket, men amerikanerna är också nyfikna på vad vi kan. Vi var på kartan innan jag åkte och nu är vi där ännu mer. Min efterträdare är Ulf Hassgård.

Så är det dags att åka hem. På parkeringsplatsen konstaterar Per Nilsson att denna fantastiska anläggning inte ser mycket ut från utsidan. Men nu blåser nya vindar i den gamla fläktfabriken.

– Det är väl symboliskt för att vi lämnar industrisamhället och går in i kunskapssamhället, säger Per Nilsson.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/2