Bodens regementen och korvkiosk har fostrat och fött många av landets värnpliktiga genom åren. Men nu väntar andra tider. Överbefälhavare Håkan Syrén är på stor Sverigeturné för att övertyga de värnpliktiga om att försvaret inte är på väg att läggas ner, utan är på väg framåt. Föreställningen i Boden var fullsatt och Framsyn var med i publiken.
Rönnbäcks gatukök vid Garnisonsgatan i Boden stänger aldrig före klockan elva på kvällen. Fredag och lördag är det öppet till tre på natten. Det kan tyckas vara en dålig affär, men gatuköket är inne på sin tredje generation. Kundkretsen är given. Den ligger på gångavstånd. En kilometerlång gata med regementen. Under glansdagarna som varade ända in på 1970-talet fanns i Bodens garnison över 7 000 befäl, soldater och anställda vid staber och förvaltningar. Som juvelen i kronan låg I 19, Norrbottens regemente, som bara det tog emot nära 2 000 värnpliktiga. Här ingick också Norrbottens pansarbataljon P 5. Boden hade också ett eget helikopterförband.
Sedan dess har fler och fler av de gamla regementena som artilleriets A 8, ingenjörstruppernas Ing 3 och signaltruppernas S 3 reducerats till utbildningsbataljoner och ingår i I 19. Och helikoptrarna har lättat. Artilleriet får dock förstärkning efter nyår, då artilleriregementet från Kristinehamn flyttar upp.
I dag finns cirka 3 000 vid garnisonen varav 350 i Arvidsjaur. Fästningen i kommunvapnet vittnar om den militära prägeln. Nu är fästningen sedan länge borta och ett fort är kvar som museum. Bakom fästningens kanoner skulle Norrlandsarmén mobilisera och driva ut angriparen. Så var det tänkt. Om det skulle ha gått blev lyckligtvis aldrig prövat.
Trakten skulle försvaras
Bodens garnison växte fram som ett Norrlands Gibraltar – fast på land. Regementena byggdes inte därför att det fanns gott om värnpliktiga i trakten utan därför att trakten skulle försvaras. Hur många tusen svenskar från södra Sverige, som under de senaste hundra åren varit kronans karlar i Boden lär ingen veta. Boden är en del av den svenska folksjälen. Hur många känner inte till ramsan: ”det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer”. Framtidens arkeologer kommer nog att hitta den ramsan inristad i resterna av baracker och skyttevärn.
Förändring även i korvbranschen
I Rönnbäcks gatukök kan man läsa att Norrbottens korvhandlarförening för 50 år sedan rekommenderade att en korv med bröd skulle kosta 1,25. En nattparisare var femtio öre dyrare. Så nog har förändringens vindar svept över korvbranschen i Norrbotten.
Förändring var också temat vid eftermiddagens föreställning i sporthallen Hildursborg. Cirka 1 500 unga män – och några unga kvinnor – hade tagit plats. Ljuset släcktes och en nyskriven poplåt om förändring dunkade ur högtalarna. Ur mörkret lösgjorde sig en skugga som äntrade scenen. Det var ingen rockstjärna utan en överbefälhavare. Publiken var Bodens soldater. Även förmiddagens föreställning hade varit fullsatt och nu drog showen igång igen.
ÖB Håkan Syrén med följe är på turné genom landet. 44 platser ska avverkas och alla 28 000 i Försvarsmakten ska övertygas om att försvaret inte är på väg att läggas ned utan är på väg framåt.
Här fanns inte plats för givakt och överlämning och god dag soldater, god dag general. Förr skulle ett sådant här evenemang ha repeterats i dagar med stamp i golvet från tusen kängor. Så nog har försvarets kultur förändrats. Det här var anpassat till publiken och inte gamla militära traditioner. Håkan Syrén började med att tackade Bodens garnison för ett ”otroligt bra jobb” under året.
– Det har varit tuffa tider. Tio av trettio förband har drabbats. Den är den största omstöpning någonsin i svensk offentlig förvaltning. Med Boden har klarat sig bättre än de flesta.
Försvarsmakten har genomfört en värdegrundsundersökning. Intervjuer och analyser fyller 7 000 sidor. Nu skulle det sammanfattas i några punkter.
Finns det något som kallas en svensk kultur? Finns det något som är en försvarsmaktskultur? Det är frågor som försvaret ville ha svar på. Om det finns två kulturer, hur skiljer de sig från varandra?
– 86 procent är stolta över att jobba i försvaret. Det är en bra platta att stå på. 38 procent är med på förändringen. Det är också bra men inte tillräckligt. Nästan hälften är tveksamma och var femte är negativ. Här behöver vi sätta in rejäla stötar, sade Håkan Syrén och lät nästan som han ville nedkalla artilleriåskorna från bergen runt Boden.
Under turnén har Håkan Syrén mött en del ”vilsenhet”, vilket tyder på att målen inte har beskrivits tillräckligt bra.
– Det är också nyttigt med självkritik, sade överbefälhavaren och tog sig för bröstet.
– Försvaret förändras inte därför att det saknas pengar utan därför att världen har förändrats. Den nya nordiska stridsgruppen som vi nu håller på att sätta upp är ett tecken på detta. Förr tänkte vi mest på vad vi fick in. Antingen det var antalet värnpliktiga per år eller antalet miljarder i anslag. Nu ska vi i stället koncentrera oss på vad vi ska få ut av organisationen. Det handlar om att leverera. Det är ett nytt synsätt och en ny kultur.
Värdegrunden, verksamhetsidén och visionen var det tunga artilleriet. Här fanns också besked om vad som står på försvarets lista i närtid.
– Försvarets roll roll i terroristbekämpningen kommer att klarna. Vi ska stödja polisen och det sätter stora spår i vår utbildning. För det här är svåra saker.
Totalförsvaret minskas
Som nummer två pekade Håkan Syrén ut förändringen av totalförsvarsmyndigheterna.
– De ska minskas, effektiviseras och anpassas till insatsförsvaret. Pengarna som frigörs ska gå till den internationella verksamheten.
På lite längre sikt, men ändå ganska nära i tiden finns den nordiska stridsgruppen. Första januari 2008 ska den stå klar. En styrka på cirka 1 500 män och kvinnor. De allra flesta kommer från Sverige, men även Norge, Finland och Estland bidrar.
– Alla frågor är inte lösta och det återstår mycket, men det är inget resonemang om att det ska bli klart i tid. Det är beredskap som gäller. Vi ska med kort varsel kunna åka långt bort.
NBF är ständigt aktuellt
Det nätverksbaserade försvaret (NBF) är alltid på tapeten. Håkan Syrén sade att det ju inte varit någon hemlighet att han varit orolig för att NBF inte kunde jackas in med andra länders motsvarande system.
– Nu är den oron stillad. Vid vårt ledningslaboratorium i Enköping finns nu stridsfordon och cockpitar och vi är i full gång med att föra in NBF i den nordiska stridsgruppen.
Alla visioner och all modern teknik och alla deklarationer om att Sverige är en del av världen hänger ändå till stor del på om det finns värnpliktiga som är villiga att ställa upp.
– För bara ett år sedan var det bara var tionde som var intresserad av internationell tjänst. Och det räcker inte. Nu vill var tredje soldat åka ut och på vissa håll här i Boden är den siffran ännu bättre. Det räcker fortfarande inte. Det krävs bättre information i skolan och vid mönstringen, sade Håkan Syrén och gjorde sig beredd att möta soldaternas frågor.
Furir Svensson undrade varför han inte fick spela poker på Soldathemmet när nu Svenska spel börjat med poker.
– Den kom som en blixt från en klar himmel, sade Håkan Syrén. Å ena sidan kan man säga att det som går för sig utanför staketet också ska accepteras innanför staketet. Men riktigt så är det ju inte. Man får ju inte dricka alkohol innanför staketet.
En kvinna undrade varför en del materiel, som till exempel skyddsvästar, inte var anpassade för kvinnor. Arméinspektören Sverker Göranson kunde bara konstatera att på den fronten var ”läget kass”. Ibland är det bra med arméinspektörer, sade Håkan Syrén.
Varför är inte mönstring obligatorisk för kvinnor?
– Hade jag fått bestämma skulle alla kvinnor mönstra, sade Håkan Syrén. Inte av jämställdhetsskäl utan för att få en större bredd.
Hur blir det med löneförhöjningen? Och kan man få den retroaktivt?
Här blev försvarsledningen svarslös. Inte ens samtal till Stockholm hjälpte. Någon retroaktivitet på soldatlöner hade Håkan Syrén aldrig varit med om. Men det kanske kommer.
– När vi kommer ner till 8 500 värnpliktiga om året kommer ju lönefrågan i ett helt annat läge, sade han.
Bra att sova i tält?
Många frågor handlade om de internationella insatserna och att kalla kriget-kulturen fortfarande levde kvar på regementet.
Vi springer fortfarande över ett gärde fastän alla vet att det i internationella insatser handlar om strid i bebyggelse. Och vad är det för träning att sova i 20-mannatält, undrade någon som kanske litat för mycket på propagandafilmerna.
– Grunderna i den väpnade striden kan man öva som förr. När man ska höja nivån behövs särskilda anläggningar för strid i bebyggelse. Det lär komma en sådan till Boden, sade arméinspektören.
– Det är en bra erfarenhet att sova i tält, sade överbefälhavaren. Den bistra verkligheten är att ute på missionerna så blir det ofta tältförläggning.
Mycket kom att handla om olyckan i Afghanistan.
– Trots vad som skrivit i pressen har det gjorts underrättelsebedömningar så sent som i oktober. Efter olyckan har vi förändrat vårt uppträdande i området. Vi bygger en ny camp för den nya styrkan. Vi övergår till skyddade fordon.
En berättigad fråga efter dödsolyckan från de unga soldaterna var hur farligt det skulle vara att delta i stridsgruppen. Håkan Syrén svarade att det varierade, från rutinmässig övervakning till att komma först på plats i ett konfliktområde.
– Men ni ska veta att nästan all underrättelsetjänst har som syfte att skydda den enskilde soldaten, sade Håkan Syrén.
Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/6
38 reaktioner till “Både korvmoj och försvar har förändrats”