Ryssland vill visa att man är att räkna med

Publicerad den 19 februari 2008 | av admin

Arvet efter Sovjet finns ännu i Ryssland. När det väldiga landet reser sig efter sammanbrottet är det också med en ny militär med en högre teknisk nivå. President Vladimir Putin har skapat stabilitet, både politiskt och ekonomiskt, även om det är långt kvar att gå. Ryssland är på väg att komma på fötter.

Stridsvagnarna dyker åter upp på Röda torget när Ryssland i maj firar Sovjetunionens seger i det stora fosterländska kriget. Den ryska krigsmakten visar sin närvaro både i luften och på världshaven. Pengarna från olja och gas strömmar in.

– Jag tycker att det är bättre att ha att göra med ett Ryssland som är starkt nog att gå in i internationella samarbeten. Det är att föredra framför ett svagt och i all synnerhet ett Ryssland i kaos.

Carolina Vendil-Pallin är Rysslandsexpert på Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Tidigare har hon varit på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

– Där var jag en i en Rysslandsgrupp. Här är jag Ryssland och det har jag ännu inte vant mig vid. Det kommer frågor om allt som rör Ryssland, högt och lågt.

Carolina Vendil-Pallin har i många år studerat den ryska militären och säger att det vi nu ser är en återhämtning.

– Det går inte att jämföra med det amerikanska försvaret. Den ryska militären klarar större och mer komplexa övningar än under mitten av 1990-talet. Det började redan 1999 med den stora övningen Zapad-99. I det andra Tjetjenienkriget gick det, åtminstone i början, mycket bättre för ryssarna än i det första kriget. Förbättringen handlade främst om en högre grad av samordning på taktisk nivå. Tidigare skulle allt upp och vända i den högsta ledningen. Nu går det smidigare. Tidigare hade alla militära organisationer sin egen sambandsutrustning. Det gällde inte bara försvarsgrenarna utan också förband från andra myndigheter och ministerier. I Tjetjenien var det inte minst en fråga om att få de väpnade styrkorna att samarbeta med inrikestrupperna och specialstyrkor från till exempel den federala säkerhetstjänsten (FSB).

Carolina Vendil-Pallin betonar dock att det finns många stora problem.

– Det finns fortfarande en rivalitet och det fungerar inte ens alltid i Tjetjenien. Ibland bryter det ihop till och med i skarpa situationer.

– Det riktigt stora problemet är personal-situationen. Man har svårt att få in värnpliktiga och i synnerhet de som är eftertraktade nu när den tekniska nivån ställer nya krav. Även Ryssland strävar efter att skaffa sig en detaljerad lägesbild. Det är också svårt att kontraktera soldater och under en period hade man så dåligt med soldater att unga officerare fick göra skräpjobb som att svabba däck. Det gjorde att många unga officerare slutade.

Att vara ung officer i Ryssland är enligt Carolina Vendil-Pallin ingen drömtillvaro.

– De unga är helt beroende av högre officerares välvilja för att kunna göra karriär. Detta glöms lätt bort när man tror att de yngre officerarna ska skapa det nya försvaret.

– Demografin gör att problemen växer. År 1991 sjönk nativiteten drastiskt och det är den årsklass som snart ska rycka in. Årsklassen ligger nu på cirka 900 000 och om några år kommer den att plana ut på 600 000–700 000. Kvinnlig värnplikt finns inte men det antyds att det kanske kommer. Däremot finns kontraktsanställda kvinnliga soldater. De har oftast administrativa tjänster och många är gifta med officerare för det är svårt att leva på en officerslön.

Carolina Vendil-Pallin tror att frågan om en militärreform kan bli aktuell igen.

– Det som driver på det är personalläget och situationen i norra Kaukasien. Även om man har kontroll i Tjetjenien är det instabilt på många andra håll. Det är i Kaukasien jag tror man kommer att se den nya ryska armén födas. Det är där mycket av utvecklingen sker och det är där de prioriterade militärförbanden finns.

Försvarsindustrin är i dag mycket blygsammare än under Sovjettiden. En stor del av produktionen exporteras.

– Fortfarande lever man dock på arvet från det kalla kriget. Det är övervägande sovjetisk teknologi som exporteras, säger Carolina Vendil-Pallin. Frågan är hur väl nästa generations materiel kan konkurrera med andra länders.

Carolina Vendil-Pallin tror inte att den ryska militären aspirerar på en politisk roll.

– Man värnar om sitt eget område som alla andra byråkratier. Boris Jeltsin bantade försvarsanslaget och gav militären frihet att fördela pengarna. Den nuvarande försvarsministern är ekonom, vilket kanske kan ses som ett tecken på att politikerna inte tycker att de har tillräcklig kontroll över hur de ökade försvarsanslagen används.

En bra målvakt ska ha tur. Och det kanske gäller för en framgångsrik politiker också. I så fall stämmer det in på Vladimir Putin. Om ekonomin nu skulle gå ner, vilket vi kan se tecken på, skulle jag inte bli förvånad om man ser tillbaka på Putins era som ”den gamla goda tiden”, säger Carolina Vendil-Pallin.

– Det som Putin har gett det ryska folket är främst den goda ekonomin. Visserligen finns fortfarande människor som har det svårt i Ryssland, men så var det under Boris Jeltsin också. De flesta upplever att de fått det bättre. Man kan snickra på datjan; det som slog mig senast jag var i Moskva var att se restauranger för medel-klassen. Tidigare fanns det bara lyxkrogar eller mycket enkla ställen. Putin har också skapat en stabiliseringsfond efter norskt mönster. Inkomster från råvaruexporten fonderas och skulderna betalas. Under Jeltsin hade man nog både spenderat fonden, intecknat framtiden och stulit pengarna. Här har faktiskt Putin lyckats väl. Dock får man inte glömma att ekonomin måste struktureras om. Ryssland är ett råvaruland och som tillverkarland kan man inte konkurrera med Kina och Indien.

– Det andra som putin har gett folket är frånvaron av kaos. Och jag förstår att människorna värdesätter detta. Ryssland har under de senaste hundra åren gått igenom två världskrig, ett inbördeskrig, terrorn under Stalin, statskupper och kaos under Jeltsin. Nu fick man några år med lugn. Det tredje är att Putin har gett folket en känsla av nationell stolthet.

Carolina Vendil-Pallin tror att den senare punkten spelar en stor roll för hur Ryssland nu uppfattas av andra länder.

– Ryssland vill inte ha pekpinnar från väst om demokrati och mänskliga rättigheter. Det fick man nog av på 1990-talet. Nu vill man visa att man är fri att agera och det märks i utrikespolitiken. Rollen som stormakt är viktigare för identiteten än att man är ryss. Det är riskabelt att spela ut det etniska kortet för det finns så många grupper i Ryssland som inte är ryssar. Den här synen på självständighet gentemot andra länder lanserats som suverän demokrati. Och då är det ordet suverän som betonas. Demokratin ska bygga på den ryska historien. Det blir problematiskt i förhållande till EU där idén är att nationerna för det gemensamma bästa avstår från en del av sin egen bestämmanderätt. Dessa två vitt skilda synsätt kommer att leda till utmaningar i framtida relationer mellan EU och Ryssland.

– Det som oroar EU, Ukraina, Moldavien och andra är inte ett ryskt invasionshot utan ett ökat ryskt intresse att köpa in sig i länders infrastruktur. I Ukraina till exempel finns stora anläggningar för att lagra gas. EU:s regler hindrar ofta ryska köp och det har Ryssland kritiserat EU för. Ryssland har blivit skickligare på att kräva en likvärdig behandling. För EU:s del handlar det i dag i första hand om att enas om en Rysslandspolitik. Det är en nödvändig förutsättning för att utveckla förbindelserna till Ryssland.

Vad sker efter Putin?

– Ja, det blir ju ungefär som astrologi. En sak ska dock sägas om ryska val: insatserna är mycket högre än hos oss. Förloraren försvinner. Det finns inget andra politiskt liv. En anledning är att politisk makt och egendom är så starkt förknippade i Ryssland. Och rätten till egendom, som är helig hos oss, är inte garanterad i Ryssland. De som omger Putin i dag sitter också i bolagsstyrelser och är formellt rika. Men allt kan tas ifrån dem. Det är också värt att minnas att makten i Ryssland inte är delbar i dagens system. Antingen har du makten eller inte. Detta sagt till dem som spekulerar i att Putin skulle efterträdas av ett ledarkollektiv. Man bör också avfärda talet om att Putin varit en marionett. Han kom till makten genom en grupp som stod bakom Jeltsin. En del i gruppen ångrar sig i dag. En av desssa sitter i London omgiven av en massa livvakter. Man ska heller inte tro att säkerhetsorganen har kontrollen; Putin skulle aldrig tillåta något av säkerhetsorganen att få en sådan position. Snarare kontrollerar presidenten dessa genom att spela ut dem mot varandra och se till att ingen blir för stark. Däremot kan man inte styra Ryssland om man inte har kontroll över säkerhetsorganen.

Konstitutionen ger ingen ledtråd om vad som väntar i framtiden.

– Putin har satt dess anda ur spel genom en rad förändringar och inget hindrar att premiärministerposten kan bli den viktigaste. Konstitutionen talar om mänskliga rättigheter, om en maktdelning mellan Moskva och regionerna och om en uppdelning av makten mellan verkställande, dömande och lagstiftande organ. Samtliga dessa principer är satta ur spel. Under Sovjettiden fanns kapitel 6 som sa att partiet stod över allt. Nu görs det på ett annat sätt.

Ryssland börjar komma på fötter, men än är det långt kvar innan landet blir något mer än en råvaruexportör. Samtidigt förbereder sig Kina för sommaren OS-show. Den kinesiska tillväxten slår nya rekord. Hur kunde det gå så? Av världens två gigantiska kommunistdiktaturer vann det primitiva bondelandet medan supermakten som erövrade rymden gick under?

– Jag tror att det var de överdrivna satsningarna på den militära sektorn som knäckte Sovjet-unionen. Det blev en koloss på lerfötter. Militära sektorn tog för mycket och det gick ut över tillväxten. Det handlade inte bara om krigsmakten. Hela samhället rustade för krig. Industrin lade upp enorma beredskapslager med råvaror. Att Sovjetunionen föll vid den tidpunkt det gjorde tror jag beror på Gorbatjov. Han började med det politiska och gjorde mindre åt ekonomin. Sedan ska man komma ihåg att Kina började marschen från en lägre nivå och då blir det höga tillväxtsiffror. Betydelsen av rätten till privat egendom ska man nog inte underskatta som en motor för tillväxt och inno-vationer. Där är det bättre i Kina. Och så är hela systemet i Ryssland hårt anfrätt av korruption. Det säger till och med presidentkandidaten Dimitrij Medvedev.

Jan-Ivar Askelin, Framsyn 2008/1

15 Comments