Rupturer

Rupturer mitten [Converted]Det normala väntas vara för evigt. Människan har svårt att ta till sig de hot som ändå kan skönjas. Likt en fiskare som drar iväg utan tanke på att situationen kan försämras så kan stater sänka sin militära beredskap. Om något händer kan konsekvenserna bli desamma. Forskarna ser här en uppgift för försvaret. Även en liten höjning av garden får stor effekt.

——————————————————
Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Kvantkrypto

Fotonkrypto_slutslut [Converted]

Kryptografin är den urgamla konsten att omvandla känslig information till oläslig text för alla utom den avsedda mottagaren. Dagens krypton bygger på matematiska algoritmer, men datorer hittar förr eller senare den svaga punkten. Ett sätt att skapa absolut säkra system är att gå till kvantmekaniken och låta informationen bäras av enskilda atomer eller ljuspartiklar, så kallade fotoner.

Av Henrik Christiansson, Henrik Carlsen och Lars Falk

Illustration: Martin Ek

Ett kryptosystem består av kryptonyckel och kryptoalgoritm. För att skapa en oläslig text, ett chiffer, kombineras klartexten med kryptonyckeln via kryptoalgoritmen. Chiffret är oläsligt för dem som saknar kryptonyckel och det kan därför skickas öppet. Dagens kryptosystem garanterar bara att chiffret är svårt att forcera eftersom systemen bottnar i matematiska problem som är svåra men inte omöjliga att lösa. Säkerheten bygger på att krypteringen skyddar klartexten så länge den är något värd. Användning av långa nycklar och täta nyckelutbyten ökar säkerheten i systemen.

Ändå går det att lösa chiffer om viljan är stark. Under andra världskriget använde tyskarna kryptomaskinen Enigma för att skapa chiffer som kunde kommuniceras öppet via radio. I Bletchley Park lyckades dock engelsmännen knäcka många av dessa meddelanden med hjälp av de första datamaskinerna.

I militära sammanhang vill aktörerna ofta kommunicera öppet för att öka rörligheten. Det gäller i synnerhet i det nätverksbaserade försvaret (NBF). Olika enheter förväntas snabbt kommunicera och överta varandras uppgifter.

Enklast är säkrast
Kryptografisk kommunikation betraktas som absolut säker om chiffret inte ger någon ledtråd om texten. Det ska gälla även om avlyssnaren vet hur nyckeln och klartexten kombineras. Paradoxalt nog är det enda kryptosystem som är bevisat absolut säkert mycket enkelt att förstå principiellt. Man tar sin klartext, adderar en kryptonyckel som består av en lika lång sträng helt slumpmässiga bitar och får då ett chiffer som har ”ärvt” nyckelns hela slumpmässighet. Mottagaren behöver sedan bara dra ifrån nyckeln från chiffret. Systemet är tilltalande på grund av att addition och subtraktion kan göras mycket snabbt. En stor nackdel med systemet är dock att avsändare och mottagare måste ha samma nyckel och att nyckeln bara får användas en gång. Att ha ett system som bygger på att man först måste träffas för att utbyta kryptonyckel är inte speciellt praktiskt.

En lösning är att överföra nycklar med ett så kallat öppet nyckelsystem. I ett sådant system delas kryptonyckeln upp i två delar varav den ena delen kan sändas till mottagaren helt oskyddad. Principen bygger på att de båda delarna av nyckeln förhåller sig till varandra via ett matematiskt samband som endast mottagaren känner till. Även i detta fall är säkerheten helt beroende av datorers snabbhet och de sinnrika metoder matematikerna kan skapa.

Problematiken kring säkra kryptosystem består väsentligen i att finna en lösning på hur man relativt enkelt och absolut säkert kan distribuera nycklar, som sedan kan användas för olika typer av kryptering. Kvantkryptografi är fysikernas svar på frågan hur man ska kommunicera öppet och säkert.

Krypteringen bygger på grundläggande fysik i stället för matematisk snillrikhet, men vägen till praktiskt fungerande system är lång och i många stycken besvärlig.

All information måste till slut representeras som fysikaliska objekt. Det ligger nära till hands att fråga sig vilka möjligheter och begränsningar fysiken erbjuder vid överföring av information. På mikronivå bestämmer kvantmekaniken alla begränsningar, vilket ger exceptionella möjligheter att dölja ett budskap i form av ettor och nollor. Det sker på en nivå där enstaka atomer styrs av de kvantmekaniska lagarna.

Kan inte kopieras
Kvantmekaniken har egenskaper som gör att den lämpar sig just för säker nyckeldistribution. Ett kvanttillstånd är unikt och kan inte kopieras. Låt oss säga att man representerar en nyckel med en rad kvanttillstånd som avsändaren ska skicka till mottagaren. Då kvantmekaniken endast tillåter mätningar av vissa egenskaper åt gången måste mottagaren själv välja vilken mätning hon ska göra.

Att ett kvanttillstånd inte kan kopieras innebär att en enda person – mottagaren – kan mäta innan tillståndet förstörs. Om någon smyger sig emellan för att tjuvlyssna blir hon alltid upptäckt. Tjuvlyssnaren kan nämligen inte titta på tillståndet och skicka det vidare till mottagaren, eftersom det förstörs vid mätningen.

Den enda som kan verifiera ett kvanttillstånd är avsändaren. Bara hon vet vilka mätningar som behöver göras för att få rätt svar. Mottagaren utför därför sina mätningar slumpmässigt, varpå avsändaren avslöjar vilka mätningar som var de rätta. Det kan ske helt öppet. Tjuvlyssnaren får gärna höra på för det hjälper inte längre.

Eftersom mottagaren gör slumpvisa mätningar kommer delar av nyckeln inte att kunna användas. Men vid tillräcklig överföringshastighet kommer tillräcklig mängd information över, som kan utgöra nyckeln. De mätningar som kommer att användas är redan gjorda och resultatet finns bara hos mottagaren. Om mottagarens resultat inte stämmer med avsändarens sändning är överföringen störd och nyckeln kastas.

Möjliga realiseringar
Det räcker inte med en idé utan ingenjörerna måste se till att kvantkryptografin blir verklighet. För att få hög överföringskapacitet är det viktigt att minimera växelverkan mellan omgivningen och informationsbärarna. Därför får ofta ljuspartiklar, fotoner, göra jobbet.

Kvantmekaniskt nyckelutbyte kan ske på två sätt. Man kan tänka sig sändare och mottagare på hustak i stadsmiljö, som kommunikation mellan två satelliter eller mellan en satellit och en markstation. I den fria rymden varierar framkomligheten med ljusets våglängd. Överföringen är hög i de våglängdsområden där man effektivt kan detektera enstaka fotoner. Nyligen överförde det amerikanska energidepartementets laboratorium i Los Alamos en kvantnyckel genom luften på en mils avstånd. En nackdel är att kommunikationen är beroende av atmosfäriska förhållanden.

En annan möjlighet är att använda optiska fibrer. Dagens infrastruktur är förlagd till ett våglängdsområde där det inte finns effektiva enfotondetektorer. Det arbetas hårt för att ta fram effektiva detektorer för kvantinformation som kan skickas i befintliga fibrer. Om dagens detektorer ska användas krävs nya nätverk, men för speciella tillämpningar är det en möjlighet.

Alla delar i det kvantkryptografiska systemet har praktiska begränsningar. Sändaren får bara ge ifrån sig en foton i taget. Om A sänder två fotoner kan tjuvlyssnaren behålla den ena och låta den andra fotonen passera ostört. Tjuvlyssnaren får information genom att mäta på den ena fotonen medan B, som tagit emot en ostörd foton, tror att allt är i sin ordning. Vidare måste detektorn fånga in enstaka fotoner. Det har hittills gått trögt att utveckla detektorer med en sådan känslighet.

Svårt med långa avstånd
Det svåraste problemet är att kommunicera kvanttillstånd över tillräckligt långa avstånd. I luften och i optiska fibrer går mängder av fotoner förlorade på vägen till detektorn. Vid vanlig klassisk optisk kommunikation i fibrer är det inget stort problem, då varje etta eller nolla bärs fram av mängder av fotoner. Man kan därför placera ut repeterare som förstärker signalen.

I kvantkryptografi är det enskilda fotoner som ska bära informationen och det ställer till problem.

Repeteraren är begränsad på samma sätt som vid tjuvlyssning. Repeteraren vet inte vad den ska sända vidare, eftersom informationen förstörs i mätögonblicket. Just nu görs försök att utveckla speciella kvantrepeterare som skickar vidare fotoner utan att bryta mot kvantmekanikens lagar.

63 kilometer rekord
Rekordet för nyckelöverföring över kommersiell optisk fiber har universitetet i Genève. År 2002 klarade man 63 kilometer och gränsen går i dag vid ett fåtal ytterligare kilometer. En möjlighet att nå längre är att konstruera sammanhängande system med mellanliggande säkra stationer. En annan möjlighet är att kombinera optiska fibrer med satelliter. Om satelliten är säker kan den på sin väg runt jorden transportera nycklar från en sändare till en detektor. Ett tecken på att området håller på att mogna är att de första företagen dykt upp som producerar kvantkryptosystem. Även de stora underrättelsetjänsterna är mycket intresserade. Det finns också misstankar om att Pentagon och Vita huset redan har en kvantkryptoförbindelse, vilket inte är helt omöjligt med tanke på att avståndet är cirka tio kilometer.

Henrik Carlsen, Henrik Christiansson och Lars Falk arbetar på avdelningen för försvarsanalys.

Kvantmekanik
Kvantmekanik och relativitetsteori är den moderna fysikens två hörnpelare. Kvantmekanik skapades ursprungligen för att beskriva mikroskopiska fenomen. Senare har det visat sig att vissa kvantfenomen inte begränsar sig till mikrovärlden, en sanning som fått tillämpning inom kvantinformationsteorin. Kvantmekanik är experimentellt mycket väl bekräftad teori. Ingen annan teori har testats så många gånger och alltid visat sig korrekt.

Lästips:
Simon Singh: The Code Book, Fourth Estate (1999)

N Gisin, G Ribordy, W Tittel och H Zbinden:
Reviews of Modern Physics, vol. 74, 145 (2002)

C H Bennett, G Brassard och A Ekert:
Scientific American, vol. 267, 50 (1992)

Physics World, mars 1998:
Temanummer om kvantinformationsteori.

Bengt Beckman:
Svenska kryptobedrifter, Albert Bonniers förlag (1996).

Försvarsbeslutet 2004

Perpteckning vägvalnför försvarsbeslutet 2004 presenterar försvaret fyra olika modeller. Alla har sina fördelar och nackdelar. Ska vi satsa allt på det internationella kortet eller fortsätta med ett begränsat invasionsförsvar eller behålla handlingsfriheten?
Vad är priset för att behålla dagens värnpliktssystem?

——————————————————
Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Gamla vapen och folkrätt

Gamla_vapen [Converted]Kalla krigets vapen enbart duger inte för dagens och morgondagens alla uppgifter. Det måste finnas fler steg fram till den skarpa kulan. I försvarets framtidsstudier
om hur markmål ska bekämpas spelar nu folkrätten en viktig roll. I detta internationella scenario visas hur danska och svenska stridsvagnsförband får svåra uppgifter.

——————————————————
Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Folkrättens rötter

Folkrättsträdet [Converted]Det finns olika sätt att se på folkrätten. Detta är vetenskapens syn som visar hur folkrätten förs upp från sedvanerättens politiska nivå till den internationella rättens juridiska sfär. Flyktingrätt, humanitär rätt och mänskliga rättigheter är några viktiga exempel på folkrätt.

——————————————————
Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Folkrättens historia

Folkrätt_tidsaxel(klicka på illustrationen för större version)

Folkrättens historia

På samma sätt som individer i ett samhälle ibland behöver lagar och andra rättsregler i umgänget med varandra, behöver också staterna rättsregler för sina relationer. Staternas och statssamfundets egen rättsordning kallas för folkrätt.

Folkrättens regler delas traditionellt in i krigets och fredens folkrätt. Ibland talar man också om ”konfliktpreventionens folkrätt”. Dessa regler utgör en del av fredens folkrätt men kan samtidigt gälla i krig. Till detta rättsområde hör t ex FN-stadgans regler om våldsförbud och rätt till självförsvar, avtal om nedrustning, demilitarisering och neutralitet.

Grafiken berättar folkrättens historia från 3000 f Kr fram till i dag. De första folkrättsliga reglerna finns i enskilda avtal, som exempelvis handlade om förbud mot vissa vapen och stridsmetoder eller skydd för vissa personer under krig, som kvinnor och pilgrimer. Under den feodala tiden i Europa finns folkrättsliga tankegångar i den katolska kyrkans dokument.

Den holländske diplomaten Hugo Grotius, som levde under det 30-åriga krigets dystra tid, kallas ibland ”folkrättens fader”. Han var med och förhandlade fram det Westfaliska fredsfördraget 1648, som kan sägas vara en milstolpe i folkrättens historia. Grotius strukturerade ett system för folkrättens regler, där han delade in folkrätten i fredens och krigets rätt. Han avled efter ett skeppsbrott sedan han besökt drottning Kristina i Stockholm.

Folkrätten utvecklas ofta som en reaktion på historiska händelser. Efter furstekrigen växte nationalstaterna fram med stora organiserade försvarsmakter. Krigen blev i takt med industrialiseringen nationella katastrofer. Efter första världskrigets blodbad gjordes med Nationernas förbund ett försök att avskaffa kriget. Med andra världskrigets utbrott stod det klart att NF som en internationell krigsförhindrande organisation hade misslyckats. Idén om en global fredbevarande organisation var dock inte misslyckad och efter andra världskriget kom Förenta nationerna. Namnet gavs för att hedra den nyss avlidne amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt.

——————————————————
Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Syntetisk omgivning

Syntetiska landskap

Med begreppet syntetisk omgivning avses allmänt en simulerad naturlig omgivning som vanligtvis representerar en sann geografisk plats. En SO innehåller taktiskt avgörande naturliga egenskaper hos land, hav och atmosfär, kulturella egenskaper som byggnader, broar, vägar, osv samt yttre egenskaper hos enheter som t ex ytmaterial.

En SO innehåller också ofta mer än vad som är nödvändigt för enbart visuell 3D-avbildning. Kartinformation som typ och läge hos byggnader, vägar, höjder, vattendrag etc behövs för att de objekt som skapats i datorn, t ex fordon, ska kunna tolka och navigera i omgivningen. Fysikaliska egenskaper relevanta för elektromagnetisk vågutbredning behövs för att möjliggöra hantering av sensor och telekrigsfunktioner. Dessutom behövs fysikaliska egenskaper för hantering av sk dynamiska effekter som spårbildning, vapenverkan, damm och rök.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Omslag Framsyn Nr 6 -1999

Sjömansgossen omslag

Jag möter två sorters officerare idag. De bittra och förtvivlade som i medier vittnar om hur tillvaron rasat samman och de som hör av sig till FOA för att söka kunskap. Den första gruppen får ingen tröst i denna tidning för här talas om förändring som ett konstant tillstånd. I kommentarerna till storaffären mellan Microsoft och Ericsson ges bilden av Sverige som ett stort IT-land. Högteknologin håller på att bli en av de stora näringarna i Sverige och de som inte åker med på det tåget kommer att förlora.

Försvaret står inför ett vägval och detta specialnummer av FOA-tidningen beskriver hur försvaret ska tillhöra framtidens vinnare.

När vi nu går in i nästa årtusende så har en generation för första gången chansen att till nästa generation inte överlämna samma sak fast lite bättre utan något helt nytt som ska passa den nya tiden. Martin Eks sjömansgosse på första sidan är redo att stiga ut i den nya världen full av hot, men också av möjligheter.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Robothotet i Europa

Robothotet i Europa

Ballistiska robotar ger status i en värld med fler kärnvapenstater

Tiden talar för robotförsvar av typ Stjärnornas krig, säger FOA-forskare

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Bland de fjärrstridsmedel som en eventuell angripare kan utnyttja i framtiden finns även kryssningsrobotar och ballistiska robotar. Försvar mot sådana vapensystem ställer särskilda krav. Regeringen avser ge Försvarsmakten i uppdrag att utreda frågan vidare. Så står det i försvarspropositionen och angrepp med fjärrstridsmedel anges som ett troligt inslag i det begränsade väpnade angrepp som Försvarsmakten ska kunna hantera.

FOA-forskaren Folke Andersson som är expert på luftförsvar följer utvecklingen på detta område menar att detta är ett ”nygammalt hot” som kanske, men inte säkert, är värre än vad det var förut:

– Vi ser en större spridning både av robotar, och av kunskapen om dessa robotar. Det blir dessutom lättare att med relativt enkel civil teknik att peka ut mål och leda robotarna mot dessa mål. Folke Andersson pekar på det faktum att man redan idag för en relativt överkomlig summa pengar kan beställa kommersiellt tillgängliga satellitbilder med en meters upplösning över önskade platser på jorden. Dessutom kan man redan idag med stor precision navigera med hjälp av olika satellitnavigeringssystem, som hela tiden naturligtvis utvecklas.

– Därmed kan man säga att förmågan har ökat. Sedan är det en annan sak att värdera avsikter. Vem eller vilka skulle ha intresse av att angripa Sverige med fjärrstridsmedel? Ett scenario som har beskrivits är att hota Sverige med utpressning när vi deltar i en internationell operation, säger Folke Andersson.

Nazityskland lade robotgrunden
Grunden till såväl kryssningsrobotarna som de ballistiska robotarna är de tyska robotarna V1 och V2 från andra världskriget. Bortsett från 60 års teknisk utveckling har egentligen inte så mycket hänt. Kryssningsroboten V 1 gick i underljudsfart och kunde upptäckas och bekämpas av luftförsvaret. Den ballistiska roboten V2 kom med hög fart utan förvarning rakt ner från skyn. Mot den fanns inget försvar.

V2:an utvecklades lite senare till robotar av typ den sovjetiska Scud som på sin tid spreds över världen. Med Scudroboten följde ett kunnande som använts för att vidareutveckla Scudroboten – som i Irak – och bygga helt nya typer.

Ballistiska robotar ger status
– Det skrämmande är att en del länder som skaffat sig dessa ballistiska robotar också är icke-demokratiska stater med kärnvapenambitioner. En del länder, som Iran och Irak, har skjutit mot varandras städer med dessa robotar. Irak sköt Scudrobotar mot israeliska städer under Gulfkriget och Irak hade tidigare visat att man vågade använda kemiska stridsmedel. Hade Scudrobotar som sköts mot Israel varit laddade med kemiska stridsspetsar vågar man nästan inte tänka på vad det israeliska svaret hade blivit mot Bagdad. Så nog finns det anledning att ta det s k missilhotet på allvar, säger Folke Andersson.

En del länder som Indien och Pakistan har både bomb och vapenbärare om än i mycket begränsat antal. Men bara detta att två grannländer i konflikt har dessa förmågor har klassat den oroshärd som kanske den farligaste i världen.

– Ballistiska robotar har blivit något av ett statusvapen, säger Folke Andersson. Det upplevda robothotet är nog mycket en fruktan för att robotarna kan laddas med massförstörelsevapen. En vanlig sprängladdning ger visserligen en stor skada, men dess verkan är begränsad till den plats där stridsdelen slår ned. För att öka robotens räckvidd kan man minska lasten. Vad gäller sprängämnen kommer man till en gräns där lasten blir så liten att det inte är värt mödan att skicka iväg en robot. Då är det mer frestande att ladda roboten med biologiska eller kemiska stridsmedel. Men dessa kan å andra sidan lika väl spridas av terrorister.

Tiden talar för Stjärnornas krig
Rädslan för att den s k robotteknologin ska spridas utanför stormakterna har funnits länge, men frågan blev verkligt het sommaren 1998 när republikanen och den f d försvarsministern Donald Rumsfeld i den amerikanska kongressen lade fram en rapport som hävdade att USA hade underskattat det hotet från de s k pariastaterna. Länder som t ex Iran, Irak och Nordkorea kunde mycket tidigare än vad USA bedömde nå USA med ballistiska robotar. Kritiker mot Rumsfeldrapporten hävdade att detta var ytterligare ett försök av republikanerna att skapa ett antirobotförsvar i samma anda som när Ronald Reagan 1983 presenterade sina tankar på ett försvar mot sovjetiska ballistiska robotar det s k Stjärnornas krig.

– USA och Israel tar detta hot på allvar, säger Folke Andersson. De försöker gemensamt skapa markbundna försvar mot främst ballistiska robotar. System som i stil med Patriotsystemet användes mot irakiska Scudrobotar under Gulfkriget. Sedan har amerikanerna även planer som i sin ambition närmar sig idéerna i Stjärnornas krig.

– Men Stjärnornas krig visade sig vara ogenomförbart?

Folke Andersson drar lite på svaret:

– Det var ändå nästan 20 år sedan. Det har hänt mycket på datorfronten sedan dess. De delar av Stjärnornas krig som stupade på att man inte kunde behandla stora informationsmängder på kort tid kanske går att geinom en ganska nära framtid.

Fler länder skaffar sig förmågan att kunna skjuta långt. Oroliga delar av världen har sina egna lokala robothot som Mellanöstern, Indien- Pakistan och Kina-Taiwan. I Europa upplevs hotet komma från Mellanöstern och Nordafrika.

Sverige ligger än så länge utanför räckvidden för dessa robotar. Folke Andersson ingår i en grupp med bl a FOA-forskare som studerat hur luftförsvaret ska kunna bekämpa kryssningsrobotar och vissa typer av ballistiska robotar.

– Ballistiska robotar har vi inte klarat tidigare och klarar inte nu heller, säger Folke Andersson. Och det är frågan om ens USA finner att man får tillräckligt mycket skydd för pengarna. Kryssningsrobotar är däremot intressantare därför att en kryssningsrobot egentligen inte är något annat än ett förarlöst flygplan. Kryssningsroboten är visserligen liten och kan vara svår att upptäcka och kan flyga friare än ett bemannat plan, men den är i grunden ett flygplan och kan bekämpas med det vanliga luftförsvaret, dvs luftvärnsrobotar och jaktplan med jaktrobotar.

– Dessutom, säger Folke Andersson, är snart alla flygburna vapen att likna vid kryssningsrobotar. Man vill inte flyga över motståndarens område och riskera sina guldfåglar. Man vill ha attackvapen som från långt håll själva hittar fram till sitt mål. I framtiden lär luftvärnet få inrikta sig på lasten och inte på det vapenbärande flygplanet.

Problemet att träffa en kryssningsrobot är mer taktiskt än tekniskt. Det omdebatterade Bamse-systemet kan skjuta ned kryssningsrobotar även om det kommer många, men måste då grupperas i närheten av det objekt man ska skydda. En av fördelarna med Bamse är att roboten inte har någon målsökare, som vid flertalet andra luftvärnssystem svarar för cirka 70 procent av robotkostnaden.

– En annat sätt att skydda sig är att erbjuda så få värdiga mål som möjligt vilket dock till stor del skulle innebära att avstå från fredssamhällets fördelar i form av centralisering och stordrift, säger Folke Andersson. Men detta räcker givetvis inte som enda skyddsåtgärd utan man måste bygga upp en hel kedja. Först ska man kunna upptäcka kryssningsrobotarna, sedan ska man kunna skicka upp jaktplan för att möta dem på långt avstånd, sedan möter man robotarna med en mängd mindre luftförsvarsrobotar och till slut får man förlita sig på ett robotluftförsvar vid de objekt som man är rädd om. Och där kan man ha robotar av Bamsetyp.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Försvar m/2000

Moore m-2000 mitten

Den svenska stugan ska inte längre vaktas vid knuten utan landets säkerhetska tryggas i ett samarbete med andra nationer för att hindra konflikter från att förvärras. Från vakt till säkerhetspolitiskt spelkort blir det framtida försvarets roll. Det kräver hög kvalitet, hög beredskap, flexibilitet och en förmåga att kunna göra mer med mindre – precis som i andra länder i Europa.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Ledningssystem för alla insatser

Opil mitten

Ett  flexibelt och rörligt sätt att leda. Det blir följden av att Försvarsmakten växlar från att möta en stor invasion till att lösa ett bredare spektrum av uppgifter. Istället för många staber, till stor del territoriellt bundna och fungerande först efter mobilisering, ska en operativ insatsledning, Opil, och ett fåtal territoriella staber alltid ha beredskap. Opil består av en operationsledning, som är samgrupperad  med ett armé-,  marin – respektive flygtaktiskt kommando. Opil ska leda allt från släckning av skogsbränder till att försvara Gotland mot ett väpnat angrepp.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Musköledning

Musköledning

Inne i Musköberget finns ledningen för en stor del av Östersjön. En vanlig dag är det lugnt och bara sjöbevakningsuppgifter. I takt med att läget blir värre kallas fler personer in. I det värsta fallet, ett väpnat angrepp, leds operationerna från taktikledarrummet.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Att modellera ledning

Modellera ledning

Varför ska vi göra det? Vad ska vi göra och med vad ska vi göra det? Hur ska vi göra det? Det är samma frågor som ska ha svar vare sig det gäller att köpa en liter mjölk eller att försvara landet mot ett väpnat angrepp. Armén, FOA och övriga experter har tillsammans gjort en modell över hur markstrid går till. Varenda bit i processen är analyserad så noga att det går att göra ett dataprogram av denna. Detta program, informationssystemet, ska stödja ledningen. Den totala modellen är betydligt större än den vi visar här som betonar ledningen.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Sensorkedja och signalbehandling

Listig sensorkedja

Genom att använda en sensorkedja och signalbehandling där en datormodell av havsmiljön utnyttjas kan man bestämma avstånd och riktning till en ljudkälla som t ex en ubåt. Sensorerna  nås vid olika tidpunkter av samma ljudfront. Ljudet tar olika vägar, här visas bara ytstudsen. Signalbehandlingen utnyttjar flervägsutbredningen för att lokalisera ljudkällan. Antalet sensorer måste vara minst lika stort som antalet möjliga
vägar ljudet tar i vattnet. Fördelen med denna metod jämfört med att bara ha en hydrofon är att man inte behöver veta lika mycket om den miljö i vilken ljudet går. Det kan räcka med ljudhastighetsprofilen. Denna metod att lokalisera ljudkällor tros kunna utvecklas för att se förändringar i havsbotten.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Höghus fångat i nätverk

Strid i ort

När ödemarkskrigaren flyttar in till storstaden och slåss i ett nätverk kan det se ut så här. Fienden har förskansat sig i höghuset och får mot sig fiberstyrda robotar, UAVer, fjärrstyrda prickskyttegevär osv. Soldaterna ingår i ett nätverk som leds av en stab som har en tredimensionell virtuell karta över stridsfältet. Detta är inte science fiction. Alla bitar finns redan i dag, men ingen har satt samman dem.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Duell på havets botten

Plumsen

Kampen mellan att hitta och gömma har alltid pågått mellan den som lägger ut minan och den som försöker hitta den. Trots att minan är ett gammalt och billigt vapen utvecklas den hela tiden. Det senaste är minor som kan gräva ned sig i bottenslammet och ligga dolda. FOA har dock visat att även dessa minor kan hittas.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Att se samma sak, men från olika håll – så ska ett läge presenteras

ROLF-katastrofen i öresund [Converted]

Ledningsstaben Rolf lämpar sig lika bra civilt som militärt när tekniken anpassas till människan

Av Jan-Ivar Askelin

Det började med att Claes Sundin fick se en teckning på Läkartidningens förstasida föreställande ett läkarlag runt en havande kvinna. Hennes kropp kartlades av sensorer och resultatet visades som en tredimensionell avbildning av fostret i en glaskupa. Ingen tittade på kvinnan, allas blickar var vända mot det konstgjorda barnet i glaskupan.

– Då förstod jag att det var så här ett läge skulle presenteras. Alla som tittar har olika bakgrund och olika intressen och alla ser samma sak samtidigt men från olika vinklar, säger Claes Sundin, överste vid Försvarshögskolan och en av ledarna för det sk Rolfprojektet.

Det som skulle göras var ett förslag till framtidens operativa militära stab eller rörlig operativ ledningsfunktion, därav namnet Rolf. Claes Sundin har som arméofficer erfarenhet av olika typer av militära staber och har bl a varit krigsplacerad vid norra flygkommandot. Han säger att den operativa delen vid en milostab har olika kulturer och typer av komplexitet. Flyget och flottan flyttar plattformar för att uppnå duellsituationer medan armén är mer trögrörlig. Flygets tidsperspektiv är kanske en förmiddag, flottan planerar för ett dygn och armén för flera dygn.

– Rolf ska skapa en syntes mellan alla dessa olikheter, säger Claes Sundin och betonar att i grunden är det människan som står i centrum. Tekniken ska skapas runt människan och det är människan som ska söka informationen och inte informationen som ska dränka människan.

Eftersom människan är sig lik oavsett om det är en militär operation eller en räddningsoperation som ska ledas och planeras så lämpar sig Rolf lika bra för civila ändamål och idén som kom från Läkartidningen kan mycket väl renodlas inom den militära sektorn och sedan användas civilt. Rolfmodellen kan användas såväl skarpt som vid övning. Man kan upprepa händelser som verkligen hänt och låta nya aktörer pröva sin förmåga.

Rolf är ett sätt att möta de nya kraven. Den enorma informationsfloden som måste tämjas och göras hanterlig är både ett militärt och civilt problem. Informationsteknologin betyder militärt att de stora, fasta stabernas tid är förbi. Besluten tar för lång tid och rörlighet är bästa skyddet i precisionsvapnets tidevarv.

”Diskussionen håller liv i projektet”
– Hoten mot samhället är inte renodlat civila eller militära, säger Claes Sundin. Därför krävs det gemensam forskning och utveckling för att möta hot som i grunden är gemensamma. Jag tror att en av framgångarna bakom Rolf är blandningen av alla människor som arbetar med det. Det är forskare, of- ficerare och ingenjörer som driver detta och utan diskussioner så dör projektet.

Rolfkonceptet anses passa bra ihop med de idéer om Dominant battlespace awareness, DBA (överlägsen kännedom om stridsområdet) som nu diskuteras i Högkvarteret, säger Claes Sundin. DBA-konceptet ingår i spanings- och underrättelsedelen och Rolf i ledningssystemet.

Knappt fyra år efter starten har Rolf kommit fram till något som finns att se. Längst inne i Försvarshögskolans borg på Valhallavägen i Stockholm finns ett ledningslaboratorium och här körs övningar och tester. Runt ett stort bord som är egentligen är en bildskärm sitter staben. På bildskärmen presenteras läget. Varje stabsmedlem representerar en grupp. Det kan vara flygvapnet eller räddningsverket. Bakom sig har stabsmedlemmen en dator som är uppkopplad till organisationen. På väggarna finns storbildsskärmar. Allt ser mycket spännande ut.

– Det här är egentligen bara djävulens bländverk, säger Claes Sundin. Det är inte storleken på bildskärmarna som är det viktiga utan de nya tankarna om hur staben ska arbeta.

”Detta är bara början ”
S Anders Christensson, FMV är den andre projektledaren och han omsätter idéerna till teknik. Det synliga beviset är denna ledningscentral, kallad Aqua och känd som Akvariet. Men detta är om man får tro Christensson inte ens början.

– I sättet att presentera och manipulera information är detta som cockpiten i en J 29:a jämfört med en modernt flygplan. Redan efter sommaren ska lägeskartan ge ett djupseende, dvs bli tredimensionell. Amerikanska experter säger att tiden inte är mogen för att skapa en tredimensionell skärm som är så här stor. Vi säger att det är möjligt.

Språket är ett särskilt kapitel. Christensson tror att man kan använda symboler som kan ges ytterligare innebörd om de framställs i fler dimensioner. I den militära världen finns ett symbolspråk som förstås av alla. Men hur symboliseras terrorism, smuggling, flyktingvågor och annat som en Rolfstab ska klara?

– Förmågan att kunna uppfatta läget i flera dimensioner är viktig för att kunna hantera informationen, säger Christensson. Inom bordets räckvidd kan vi skapa en virtuell låda runt varje huvudbetraktare och i den lådan ser man tredimensionellt. Flyttar man huvudet ur lådan ser man åter tvådimensionellt, vilket i vissa lägen kan vara en fördel. En tillräckligt stark dator skulle kunna följa personerna i rummet så att man alltid har huvudet i en virtuell låda. Längre bort i tiden finns idéer om att låta innerväggarna i ledningscentralen bli en enda bildskärm på vilken olika bilder läggs ut.

– Min dröm är att sätta regeringen härinne och köra igenom hela statsbudgeten, säger Christensson. Då skulle det synas direkt vilka konsekvenser varje beslut får och alla ministrar som har sina olika ansvarsområden skulle samtidigt se allt på samma lägeskarta.

Åtskilliga civila delegationer har studerat Akvariet. Socialstyrelsens beredskapsenhet, vägverket, banverket, räddningsverket och Citypolisen i Stockholm är några. Vid en större olycka vandrar ansvaret mellan olika aktörer över tiden. Först kommer polisen, sedan räddningstjänsten och sedan medicinarna. I Rolf sitter alla dessa aktörer på samma ställe och ser läget samtidigt. Rolfs möjligheter att ge beslutsfattare ett riktigt underlag borde vara en bättre metod än att låta ansvaret gå som en stafettpinne där risken är stor att viktig information inte överlämnas.

Rolfprojektet har imponerat på många men dess framgång kan också bli dess olycka. Claes Sundin oroas av att starka krafter vill realisera projektet i förtid:

– Det är naturligtvis frestande att ta vårt ledningslaboratorium och bygga något fältmässigt av det redan nu, men vi har inte kommit tillräckligt långt ännu och det skulle skada projektet. Detta är ett framtidsprojekt och ska vara klart 2010 och ingå i det nya försvar som byggs upp. Då först ska det vara ett materielprojekt och då har tekniken utvecklats mycket mer.

Rolf måste få mogna och bli vuxen
Rolfstaben är uppdelat på fyra moduler och varje del ryms i en flexibel container. Tre moduler arbetar med läget i olika tidsskeenden och den fjärde modulen är ett fönster mot utomstående som ska informeras. En stabsmodul kan stängas eller öppnas på en kvart och transporteras som en vanlig container.

All teknik till trots är det, som Claes Sundin påpekar, ändå människan som är viktigast. Tekniken ska vara anpassad till människans sätt att behandla och förstå information och till människors sätt att arbeta tillsammans. Därför spelar beteendevetare, bl a från FOA, en stor roll vid försöken. Det krävs rätt sorts personer för att utnyttja möjligheterna och det går inte att ha personer i staben som anser att rangen är viktigare än vad man har att säga.

– Där tror jag att vi svenskar har en fördel, säger Claes Sundin. Amerikanska officerare är avundsjuka på våra svenska officerares empatiska förmåga. Vi sätter oss in i hur andra aktörer resonerar och det är viktigt i Rolfstaben.

– Internationellt har Rolfprojektet väckt stor uppmärksamhet och vid ett besök i februari vid Naval Postgraduate School i Monterey, Kalifornien så presenterade en delegation från FHS och FMV projektet för amerikanska försvarsforskare. Amerikanska marinen driver ett liknande projekt, command center of the future, och Sundin och Christensson diskuterade Rolf med sina amerikanska motsvarigheter i San Diego. Att den amerikanska marinen kommit så pass långt beror på de stora hangarfartygsgruppernas behov av att kunna kontrollera läget runt kärnan, hangarfartyget.

En idé som Rolf är förmodligen lättare att genomföra i Sverige än i USA där rivaliteten mellan försvarsgrenarna är större och där varje försvarsgren har en enorm makt jämfört med i Sverige.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 2-1999

Sättet att smitta är målet – inte själva bakterien

Bakterie med nål som vapen [Converted]

Olika typer av bakterier smittar med samma metod

I naturen finns ett stort antal mikroorganismer – främst vissa bakterier och virus – som kan göra oss sjuka. En del mikroorganismer ger infektioner som obehandlade kan vara livshotande medan andra bara ger lindriga symptom.

En sedan länge etablerad metod att förhindra uppkomst av infektionssjukdomar är vaccinering och många bakterieinfektioner kan också behandlas med antibiotika. Vaccinering innebär att individens immunförsvar utsätts för försvagade mikroorganismer eller delar av mikroorganismer. På så vis lär sig immunförsvaret att känna igen en viss mikroorganismen och kan sedan försvara individen mot infektioner med just den mikroorganismen. Antibiotika stoppar tillväxten eller dödar bakterier utan att skada våra celler.

Ett stort problem är förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier som ofta finns naturligt och är ett resultat av alltför flitig användning av antibiotika. Bakterier blir lätt resistenta mot olika antibiotika och kan dessutom även sprida resistensegenskaper till andra bakterier. Detta har lett till att färre antibiotika fungerar vid infektionsbekämpning.

Attack ser ut som epidemi
Hotanalyser, vid bland annat FOA, visar att ett stort antal mikroorganismer kan ingå i biologiska stridsmedel. Det innebär att det vid en eventuell attack är svårt att förutsäga vilken eller vilka mikroorganismer som används. För att tidigt upptäcka en insats, vore det idealiskt att ha snabba och säkra metoder för att påvisa B-stridsmedel i till exempel luft eller vatten. Flera länder, däribland Sverige, forskar för att hitta sådana metoder, men än så länge får man anta att de första tecknen på användning av B-stridsmedel är uppkomsten av oförklarliga epidemier. Därför behövs vacciner och behandlingsmetoder som kan sättas in tidigt för att hjälpa kroppens immunförsvar.

I Ryssland och på Madagaskar har man påträffat stammar av bakterien Yersinia pestis (orsakar böldpest och lungpest) som är resistenta mot flera antibiotika. Det finns även uppgifter om att man i Sovjet på 70- och 80- talet försökte utveckla antibiotikaresistenta varianter av bakterier som Yersinia pestis, Francisella tularensis (orsakar harpest eller tularemi) och Bacillus anthracis (orsakar mjältbrand).

Bakterie kartläggs med genteknik
Antibiotika biter inte på virusinfektioner. Istället krävs substanser som tyvärr i många fall skadar vitala mekanismer i den infekterade cellen och som därför kan vara svåra att använda. Detta gör att det för såväl bakteriella som för virala infektioner behövs både nya alternativa behandlingsmetoder och studier för att utveckla nya vacciner.

Ett viktigt forskningsområde är är studier av immunsvaret mot infektionssjukdomar. Genom att förstå hur ett skyddande immunsvar mot en viss infektion ser ut så kan man hitta de nyckelfaktorer som ger upphov till skydd. Utifrån denna kunskap kan man försöka hitta substanser som stärker immunförsvaret.

För att ta fram nya behandlingsmetoder mot allvarliga infektionssjukdomar krävs även grundläggande kunskaper om vilka sjukdomsframkallande faktorer som är viktiga för potentiella B-stridsmedel. En del av forskningen inom ett projekt om medicinskt B-skydd siktar på att identifiera och karaktärisera de faktorer som avgör om en mikroorganism ska ge upphov till en infektion. Med hjälp av genteknik kan en egenskap hos en bakterie tas bort och därmed kan forskarna se vilken betydelse denna egenskap har för infektionsförmågan. Dessa nyckelfaktorer blir måltavlor för behandling och skydd mot infektionen i fråga.

Som nämnts ovan så finns det ett stort antal mikroorganismer kan orsaka många olika typer av infektionssjukdomar. Därför var det något förvånande när det visade sig att många olika typer av bakterier använder samma strategi för att orsaka sjukdom även om de sjukdomar de orsakar kan vara mycket olika. Bakterier som använder samma metod är till exempel Yersinia arter inklusive Y. pestis, Salmonella, Shigella (bakteriell dysenteri), sjukdomsframkallande E. coli och Pseudomonas. Dessa bakterier har en speciell metod för att föra in till exempel toxiner (gifter) in i våra celler. Bakterien söker upp och binder till cellerna och börjar sedan bygga något som liknar en injektionsnål vilken sedan sticks in i cellerna. En mycket liten ”spruta” där nålen har en diameter på cirka 10 nm (en 10 000-dels mm). Ett stort antal komponenter (proteiner) krävs för att bygga dessa sprutor. Ungefär 20 proteiner behövs för att föra toxinerna ut ur bakterien och ytterligare 4-5 för själva injiceringen. Man vet att Yersinia pestis kan skicka in minst sex olika typer av toxiner in i våra celler med denna mekanism. Genom att använda en injektionsnål som enbart riktas mot våra celler och inte mot den omgivande miljön kan bakterien gömma de giftiga ämnena från kroppens immunsystem tidigt under infektionen. Ett logiskt sätt att bekämpa infektioner med dessa bakterier är därför att ge sig på och ”störa ut” själva injektionen.

Kunskapen om hur bakterier sprutar gifter i celler kan därför ge oss nya möjligheter till skydd. I samarbete med en forskargrupp vid Umeå universitet och FOAs brittiska motsvarighet, DERA, Porton Down har FOA renframställt de proteiner som är inblandade i injektionsprocessen och forskarna har undersökt vilket skydd som kan fås mot infektioner med pestbakterien om dessa proteiner används i ett vaccin. Man fann att endast ett av proteinerna, det klassiska V-antigenet som först beskrevs redan på 1950-talet, skyddade mot infektion. Forskarna har visat att Vantigen bildar en struktur på bakteriens yta och att bakterien behöver denna för att kunna spruta in gifter i våra celler. Antikroppar mot V-antigen kan också hindra att infektion uppstår och även blockera själva injiceringen. Det är möjligt att V-antigen bildar eller utgör en viktig del av sprutans ”nål”.

Forskning på en typ av system kan alltså ge nya uppslag till metoder för skydd. Dessutom kan det faktum att flera olika bakterier använder samma strategi leda till att man kan utveckla ett skydd som fungerar mot flera typer av bakterier.

Text: Åke Forsberg och Anders Norqvist, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 2-1999

Att se samma sak, men från olika håll – så ska ett läge presenteras

ROLF-katastrofen i öresund [Converted]

Ledningsstaben Rolf lämpar sig lika bra civilt som militärt när tekniken anpassas till människan

Det började med att Claes Sundin fick se en teckning på Läkartidningens förstasida föreställande ett läkarlag runt en havande kvinna. Hennes kropp kartlades av sensorer och resultatet visades som en tredimensionell avbildning av fostret i en glaskupa. Ingen tittade på kvinnan, allas blickar var vända mot det konstgjorda barnet i glaskupan.

– Då förstod jag att det var så här ett läge skulle presenteras. Alla som tittar har olika bakgrund och olika intressen och alla ser samma sak samtidigt men från olika vinklar, säger Claes Sundin, överste vid Försvarshögskolan och en av ledarna för det sk Rolfprojektet.

Det som skulle göras var ett förslag till framtidens operativa militära stab eller rörlig operativ ledningsfunktion, därav namnet Rolf. Claes Sundin har som arméofficer erfarenhet av olika typer av militära staber och har bl a varit krigsplacerad vid norra flygkommandot. Han säger att den operativa delen vid en milostab har olika kulturer och typer av komplexitet. Flyget och flottan flyttar plattformar för att uppnå duellsituationer medan armén är mer trögrörlig. Flygets tidsperspektiv är kanske en förmiddag, flottan planerar för ett dygn och armén för flera dygn.

– Rolf ska skapa en syntes mellan alla dessa olikheter, säger Claes Sundin och betonar att i grunden är det människan som står i centrum. Tekniken ska skapas runt människan och det är människan som ska söka informationen och inte informationen som ska dränka människan.

Eftersom människan är sig lik oavsett om det är en militär operation eller en räddningsoperation som ska ledas och planeras så lämpar sig Rolf lika bra för civila ändamål och idén som kom från Läkartidningen kan mycket väl renodlas inom den militära sektorn och sedan användas civilt. Rolfmodellen kan användas såväl skarpt som vid övning. Man kan upprepa händelser som verkligen hänt och låta nya aktörer pröva sin förmåga.

Rolf är ett sätt att möta de nya kraven. Den enorma informationsfloden som måste tämjas och göras hanterlig är både ett militärt och civilt problem. Informationsteknologin betyder militärt att de stora, fasta stabernas tid är förbi. Besluten tar för lång tid och rörlighet är bästa skyddet i precisionsvapnets tidevarv.

”Diskussionen håller liv i projektet”
– Hoten mot samhället är inte renodlat civila eller militära, säger Claes Sundin. Därför krävs det gemensam forskning och utveckling för att möta hot som i grunden är gemensamma. Jag tror att en av framgångarna bakom Rolf är blandningen av alla människor som arbetar med det. Det är forskare, of- ficerare och ingenjörer som driver detta och utan diskussioner så dör projektet.

Rolfkonceptet anses passa bra ihop med de idéer om Dominant battlespace awareness, DBA (överlägsen kännedom om stridsområdet) som nu diskuteras i Högkvarteret, säger Claes Sundin. DBA-konceptet ingår i spanings- och underrättelsedelen och Rolf i ledningssystemet.

Knappt fyra år efter starten har Rolf kommit fram till något som finns att se. Längst inne i Försvarshögskolans borg på Valhallavägen i Stockholm finns ett ledningslaboratorium och här körs övningar och tester. Runt ett stort bord som är egentligen är en bildskärm sitter staben. På bildskärmen presenteras läget. Varje stabsmedlem representerar en grupp. Det kan vara flygvapnet eller räddningsverket. Bakom sig har stabsmedlemmen en dator som är uppkopplad till organisationen. På väggarna finns storbildsskärmar. Allt ser mycket spännande ut.

– Det här är egentligen bara djävulens bländverk, säger Claes Sundin. Det är inte storleken på bildskärmarna som är det viktiga utan de nya tankarna om hur staben ska arbeta.

”Detta är bara början ”
S Anders Christensson, FMV är den andre projektledaren och han omsätter idéerna till teknik. Det synliga beviset är denna ledningscentral, kallad Aqua och känd som Akvariet. Men detta är om man får tro Christensson inte ens början.

– I sättet att presentera och manipulera information är detta som cockpiten i en J 29:a jämfört med en modernt flygplan. Redan efter sommaren ska lägeskartan ge ett djupseende, dvs bli tredimensionell. Amerikanska experter säger att tiden inte är mogen för att skapa en tredimensionell skärm som är så här stor. Vi säger att det är möjligt.

Språket är ett särskilt kapitel. Christensson tror att man kan använda symboler som kan ges ytterligare innebörd om de framställs i fler dimensioner. I den militära världen finns ett symbolspråk som förstås av alla. Men hur symboliseras terrorism, smuggling, flyktingvågor och annat som en Rolfstab ska klara?

– Förmågan att kunna uppfatta läget i flera dimensioner är viktig för att kunna hantera informationen, säger Christensson. Inom bordets räckvidd kan vi skapa en virtuell låda runt varje huvudbetraktare och i den lådan ser man tredimensionellt. Flyttar man huvudet ur lådan ser man åter tvådimensionellt, vilket i vissa lägen kan vara en fördel. En tillräckligt stark dator skulle kunna följa personerna i rummet så att man alltid har huvudet i en virtuell låda. Längre bort i tiden finns idéer om att låta innerväggarna i ledningscentralen bli en enda bildskärm på vilken olika bilder läggs ut.

– Min dröm är att sätta regeringen härinne och köra igenom hela statsbudgeten, säger Christensson. Då skulle det synas direkt vilka konsekvenser varje beslut får och alla ministrar som har sina olika ansvarsområden skulle samtidigt se allt på samma lägeskarta.

Åtskilliga civila delegationer har studerat Akvariet. Socialstyrelsens beredskapsenhet, vägverket, banverket, räddningsverket och Citypolisen i Stockholm är några. Vid en större olycka vandrar ansvaret mellan olika aktörer över tiden. Först kommer polisen, sedan räddningstjänsten och sedan medicinarna. I Rolf sitter alla dessa aktörer på samma ställe och ser läget samtidigt. Rolfs möjligheter att ge beslutsfattare ett riktigt underlag borde vara en bättre metod än att låta ansvaret gå som en stafettpinne där risken är stor att viktig information inte överlämnas.

Rolfprojektet har imponerat på många men dess framgång kan också bli dess olycka. Claes Sundin oroas av att starka krafter vill realisera projektet i förtid:

– Det är naturligtvis frestande att ta vårt ledningslaboratorium och bygga något fältmässigt av det redan nu, men vi har inte kommit tillräckligt långt ännu och det skulle skada projektet. Detta är ett framtidsprojekt och ska vara klart 2010 och ingå i det nya försvar som byggs upp. Då först ska det vara ett materielprojekt och då har tekniken utvecklats mycket mer.

Rolf måste få mogna och bli vuxen
Rolfstaben är uppdelat på fyra moduler och varje del ryms i en flexibel container. Tre moduler arbetar med läget i olika tidsskeenden och den fjärde modulen är ett fönster mot utomstående som ska informeras. En stabsmodul kan stängas eller öppnas på en kvart och transporteras som en vanlig container.

All teknik till trots är det, som Claes Sundin påpekar, ändå människan som är viktigast. Tekniken ska vara anpassad till människans sätt att behandla och förstå information och till människors sätt att arbeta tillsammans. Därför spelar beteendevetare, bl a från FOA, en stor roll vid försöken. Det krävs rätt sorts personer för att utnyttja möjligheterna och det går inte att ha personer i staben som anser att rangen är viktigare än vad man har att säga.

– Där tror jag att vi svenskar har en fördel, säger Claes Sundin. Amerikanska officerare är avundsjuka på våra svenska officerares empatiska förmåga. Vi sätter oss in i hur andra aktörer resonerar och det är viktigt i Rolfstaben.

– Internationellt har Rolfprojektet väckt stor uppmärksamhet och vid ett besök i februari vid Naval Postgraduate School i Monterey, Kalifornien så presenterade en delegation från FHS och FMV projektet för amerikanska försvarsforskare. Amerikanska marinen driver ett liknande projekt, command center of the future, och Sundin och Christensson diskuterade Rolf med sina amerikanska motsvarigheter i San Diego. Att den amerikanska marinen kommit så pass långt beror på de stora hangarfartygsgruppernas behov av att kunna kontrollera läget runt kärnan, hangarfartyget.

En idé som Rolf är förmodligen lättare att genomföra i Sverige än i USA där rivaliteten mellan försvarsgrenarna är större och där varje försvarsgren har en enorm makt jämfört med i Sverige.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 2-1999

Att klä väggar och tak med bildskärmar

Fedskärmar

För att kunna klä väggar och tak med bildskärmar i Rolf-ledningsrummet krävs en ny typ av bildskärm. Man utgår från en teknik kallad ”fed” (field emission displays) och som finns på marknaden redan idag. Nuvarande fed-skärmar har inte stereoskopisk återgivning, något som kommer i framtiden.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Tanken är att tillverka fed-skärmar som är endast 1 tum stora och med anslutningar runt om. På så sätt kan ett obegränsat antal skärmar seriekopplas till en enda sammanhängande bildyta.

Foa-tidningen Nr 1 1999 Spindeln i und-nätet

SpindelomslagBrigader, fartyg, flygplan, antal värnpliktiga, regementen, miljarder. Ord som är försvarsdebattens byggstenar och ord som beskriver saker som går att räkna. Det som inte går att räkna räknas inte, sade en man med erfarenhet till mig nyligen. ”Förmågor är det ingen som bryr sig om.”

Ändå vet alla att det är förmågorna som är viktiga och en sådan är underrättelsetjänsten i olika former. Vad spelar det för roll hur många flygplan man har om man inte vet hur motståndaren uppträder?

I detta nummer skildras underrättelsetjänst i internationella operationer, Försvarsmaktens planer på hur vi ska få informationsöverläge genom ett helt nytt övervakningssystem – och inte minst berättar FRA för första gången hur man gör för att hitta strukturer hur ett kaos av signaler. Hur man går från signal till underrättelse.

Vid sidan av temat finns en intervju med en av FOAs största forskare genom tiderna, Edith Heilbronn, vars liv varit lika dramatiskt som hennes forskning om nervgaser.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Total kontroll på vad som händer – steget in i den militära revolutionen

DBA-total koll på lägetBallonger, Uaver och ”magiska puckar”. Nu måste vi välja väg, säger Johan Kihl

Det talas mycket om den största förändringen av försvaret i modern tid. Det är lätt att tro att det bara handlar om den största bantningen av försvaret i mannaminne. Men så är det inte. Det finns planer och en utstakad väg .

– Det är nu vägvalet ska göras, säger generalmajor Johan Kihl, ställföreträdande chef för krigsförbandsledningen och beställare av den sk DBA-studien, Dominant battlespace awareness – ett stort samtalsämne i försvaret i dag. Johan Kihl har beskrivit denna studie som det stora kliv i förändringens riktning som försvarsmakten nu är redo att ta (FOAtidningen 6/98). Han betonar att drivkraften bakom försvarets totala omstrukturering är det som kallas Revolution in military affairs, RMA. Med det menas att tekniken helt förändrar sättet att föra krig.

1903 testade bröderna Wright teorin att det gick att flyga med ett motordrivet plan som var tyngre än luft. 37 år senare bombade japanska flygplan bort USAs Stilla havsflotta på några timmar. Hangarfartyget var nu havets härskare och sjökrigföringen revolutionerad. Idag är det informationstekniken som är Wrightbrödernas bräckliga flygplan.

Första steget mot RMA
Den amerikanske fd amiralen och vice överbefälhavaren William Owens har vältaligt beskrivit vad RMA innebär (FOA-tidningen 2/97). Många och effektiva sensorer samlar information som snabbt bearbetas och leder till beslut som kan vara en insats med precisionsvapen. Det följer den klassiska beslutscykeln som i Sverige heter observera, bearbeta, besluta, åtgärda. Den kan översättas till underrättelser, ledning och åtgärder. DBA är underrättelsedelen och är det första steget in i den värld som heter RMA.

– Owens sade till oss efter Gulfkriget att det i framtiden var möjligt att ha koll på varenda kvadratdecimeter i området dygnet runt och ansåg att detta var något som Sverige också kunde göra. Owens menade att det fanns några länder – däribland Sverige – som var lagom små och tillräckligt tekniskt avancerade för att klara det här, säger Johan Kihl. Vi tänkte att det här är ett utmärkt system för fred men det verkade typiskt amerikanskt och många tvivlade på att det hade något värde för försvaret. William Owens stod emellertid på sig och på hösten 1997 tog försvaret kontakt med det stora amerikanska konsultföretaget SAIC, Science applications international corporation, där Owens då var en av de ledande. SAIC offererade något som närmast var en svensk perspektivplan.

– Detta var för mycket och det skulle vara fel, men DBA-delen var intressant. Vi ville veta om ett högteknologiskt övervakningssystem gick att bygga upp i Sverige så att det var färdigt 2020. Det fick kosta motsvarande sju miljarder dollar och måste till största delen bygga på svenska produkter. Och om svaret var ja, hur skulle det se ut 2005 och 2010?

Testat i ”krig, fred och konflikt”
DBA-studien är en hemlig lunta på flera hundra sidor och det har väl muttrats i leden över att ”vi ger bort försvarshemligheter till ett privat amerikanskt företag.” Det är emellertid mycket litet som lämnats ut. En del siffror är avrundade men det har högst marginellt påverkat slutresultatet. Experter från FOA och FMV matade studien med enorma mängder siffror. Miljoner simuleringar gjordes och systemet testades i tre scenarier: Krig, fred och konflikt. Resultatet visade att systemet skulle fungera för Sverige. I juni 1998 presenterades en preliminär rapport och i september kom slutrapporten.

– Det ska understrykas att systemet kommer att vara mycket bättre 2020 än vad som föreslås idag, säger Johan Kihl. Den förväntade utvecklingen kan byggas in. Det är en stor fördel. En annan är att det kan användas till i hela krisspektrat mellan fred och krig. Insatsen kan ju vara annat än att skicka iväg en robot. Det kan även vara att avslöja oljeutsläpp, jaga smugglare, att undsätta ett fartyg i nöd osv.

Ballonger och magiska puckar
I förslaget ingår sju radarstationer som sitter i stora förankrade ballonger och olika typer av Uaver – bland annat ett stort antal helikoptrar. Dessa är från början små enmanshelikoptrar där pilotens paneler, spakar och pedaler bytts ut mot svarta lådor. Helikoptern är inte större än den ryms i Johan Kihls tjänsterum. I mycket stort antal finns också ”magiska hockeypuckar” som placeras i terrängen t ex med flyg. Dessa marksensorer känner av vibrationer, lukt mm och kan tala med varandra och med Uaver.

– Dessa ”puckar” läggs ut vid behov i något intressant område, säger Johan Kihl. I vattnet ligger undervattensensorer och i hamnar och vid gränsstationer anläggningar som ”läser igenom” lastbilar och ser vad som förs in i landet.

Slut på plattformsresonemangen
– Men detta är bara informationsdelen. Det spelar ingen roll hur mycket information man samlar in om man inte kan göra något vettigt av den, säger Johan Kihl. Det är bla därför som vi också nu genomför en stor ledningsöversyn. Den tredje delen i paketet är verkansdelen, precision engagement och där har vi ännu inte kommit lika långt. Riktlinjerna borde vara att satsa mer på färre och tekniskt avancerade vapen och minska volymen. Det är inte stor mening med att köpa fler stridsvagnar och kanoner och ställa in i förråd.

– En stor fördel med det här sättet att tänka är att vi kommer ifrån plattformsresonemangen, säger Kihl. Tidigare har vi matchat plattform mot plattform och system mot system. Nu spelar det ingen roll på vilken plattform roboten sitter. Man bestämmer vilken robot som är lämpligast sedan kan den sitta på en lastbil i skogen eller hänga under ett flygplan.

Och när snabbast och smartast slår störst och starkast ändras också synen på vad som är hemlig information. Den viktiga informationen kanske bara är hemlig i en sekund och den sekunden räcker för att fatta det avgörande beslutet, säger Johan Kihl. Och mitt uppe i allt det tekniska där bråkdelar av sekunder blir väsentliga så satsar försvaret på luftballonger. Det var kanske en nyhet under amerikanska inbördeskriget. Men för försvaret 2020?

– När amerikanerna föreslog luftballonger blev ju folk här fullkomligt vettskrämda. Skulle det vara vägen in i framtiden? Det var väl ingen konst att skjuta ned en ballong, säger Johan Kihl. Men i USA används dessa ballonger redan vid gränsen mot Mexiko och när en ballong slet sig krävdes 70 insatser med moderna stridsflygplan innan den gav upp. Dessutom är det ballongen som först ser hotet och det går att bygga in ett automatiskt skydd i stationen.

”Cellförsvaret“ – en idé att ta till sig
De nya tankarna påminner en hel del om det sk cellförsvaret, en idé till ny försvarsmaktsstruktur som utvecklats av Eric Sjöberg och Folke Andersson vid FOA, (FOA-tidningen 1/ 95). Johan Kihl tycker ”att det fanns mycket klokt i tankarna bakom detta tankeexperiment. Om man tar idén till sig och inte klankar ner på den med en gång så ser man ju att det är sådant som leder tanken framåt”. I cellförsvaret delades Sverige upp i cirka 200 identiskt lika sexkantiga celler. Varje cell hade sin egen spaning och egna trådstyrda robotar med medellång räckvidd. Även denna studie byggde på tillgänglig teknik.

Viktiga beslut väntar om hörnet
SAIC-studien visar enligt Kihl på en väg att gå. Den är banbrytande och innebär en helt ny försvarsstruktur. Det verkar långt till 2020, men 2005 ligger runt hörnet och försvaret måste före dess fatta viktiga beslut som påverkas av studien.

– Snart måste vi ha något annat istället för våra gamla tornradarstationer vid kusterna. Har vi bestämt oss för vägvalet är det lättare att se vad vi ska ersätta dessa radarstationer med. Likaså måste vi snart bestämma om hur vi ska utveckla spaningsförmågan på Gripen och vi måste också snart välja väg i vår Uavforskning och utveckling.

– Problemet är naturligtvis osäkerheten med pengar, säger Kihl. Får vi inga pengar till det här så får vi avstå från en del av vad vi har i dag. Det är ett risktagande, men nu är rätt tid att göra det. Det är mycket svårare i en krissituation. Nu kan vi i lugn takt investera 2-3 miljarder i en ny försvarsstruktur.

Ett första steg kan vara ett experiment i Stockholmsregionen med en ballong, aerostat, t ex på Gotland som försvaret tidigare använts som försöksfält för ballonger.

Vem vill bo i en minerad trädgård?
Tekniskt går det att göra det här och pengar går nog att få fram även om det kommer att svida. Den största svårigheten är kanske, som Johan Kihl ser det, är att få politikernas acceptans för ett så omfattande militärt övervakningssystem.

– Visst, vi kan bygga upp ett samhälle med en mycket starkt försvar. Men vem vill bo i ett samhälle där trädgårdarna är minerade, där vapnen förvaras hemma och alla är militärer, säger Johan Kihl. För att kunna känna sig någorlunda trygg som medborgare måste man vara beredd att göra avkall på en del av sin personliga integritet och frågan är var den gränsen går.

– Det finns flera saker i detta system som kan tolkas som att ”storebror ser dig”. De små helikoptrarna kan flyga lite hur som helst och med de magiska puckarna har man koll på allt. Och hur blir det i framtiden om det går att göra Uaver små som insekter? Vem bestämmer över dom?

Johan Kihl satsar hårt på att ge försvaret en högteknologisk prägel, men verkar samtidigt skrämd av vad den nya tiden kan innebära.

– Informationskrig är nog läskigare än vad vi kan föreställa oss. Det är visserligen svårt att tänka framåt, man söker sig gärna till sina egna erfarenhet. Men bara tanken på att kunna gå in i register och t ex utpeka en person som kriminell. Hur ska en enskild människa kunna få upprättelse i ett sådant system. Till slut kanske det går, men då kan det vara för sent.

Utveckling går i galoppsprång – Samtidigt är det ingen tvekan om att vi verkligen står inför en revolution i krigföringen. Den har visserligen alltid utvecklats. Pil och båge är fortfarande ett dödligt vapen, men det finns effektivare sätt. Att skicka infanterister mot infanterister är inget som man öppnar ett modernt krig med. Man kan visserligen hamna i det läget, men då handlar det oftare om inbördeskrig och liknande. Att storma kullen för att ta terräng är det nog slut med, säger Johan Kihl men betonar också att den traditionella väpnade striden är något som varje soldat måste kunna. Men då mest för att kunna försvara sig när det är slut på tekniken.

– Det som händer nu är att utvecklingen går i galoppsprång, säger kavalleristen Kihl. Såväl tekniken som omvärlden har förändrats dramatiskt på kort tid och omvärldsförändringen har lett till en ny syn på med vilka medel som vi ska försvara Sveriges säkerhet.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 1-1999

Från signal till underrättelse

Från signal

Signalspaning syns inte. Den ger varken ifrån sig ljudbangar eller mullrande bogvågor. Ingen fältherre tackar signalspanarna för segern. Dessa bragder i det tysta kan förbli okända i decennier. På senare tid har dock insikten om signalspanarnas betydelse ökat. De kan fälla avgörandet på det framtida elektroniska slagfältet. Ett exempel på hur svenska signalspanare arbetar framgår av denna grafik.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek