Sättet att smitta är målet – inte själva bakterien

Bakterie med nål som vapen [Converted]

Olika typer av bakterier smittar med samma metod

I naturen finns ett stort antal mikroorganismer – främst vissa bakterier och virus – som kan göra oss sjuka. En del mikroorganismer ger infektioner som obehandlade kan vara livshotande medan andra bara ger lindriga symptom.

En sedan länge etablerad metod att förhindra uppkomst av infektionssjukdomar är vaccinering och många bakterieinfektioner kan också behandlas med antibiotika. Vaccinering innebär att individens immunförsvar utsätts för försvagade mikroorganismer eller delar av mikroorganismer. På så vis lär sig immunförsvaret att känna igen en viss mikroorganismen och kan sedan försvara individen mot infektioner med just den mikroorganismen. Antibiotika stoppar tillväxten eller dödar bakterier utan att skada våra celler.

Ett stort problem är förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier som ofta finns naturligt och är ett resultat av alltför flitig användning av antibiotika. Bakterier blir lätt resistenta mot olika antibiotika och kan dessutom även sprida resistensegenskaper till andra bakterier. Detta har lett till att färre antibiotika fungerar vid infektionsbekämpning.

Attack ser ut som epidemi
Hotanalyser, vid bland annat FOA, visar att ett stort antal mikroorganismer kan ingå i biologiska stridsmedel. Det innebär att det vid en eventuell attack är svårt att förutsäga vilken eller vilka mikroorganismer som används. För att tidigt upptäcka en insats, vore det idealiskt att ha snabba och säkra metoder för att påvisa B-stridsmedel i till exempel luft eller vatten. Flera länder, däribland Sverige, forskar för att hitta sådana metoder, men än så länge får man anta att de första tecknen på användning av B-stridsmedel är uppkomsten av oförklarliga epidemier. Därför behövs vacciner och behandlingsmetoder som kan sättas in tidigt för att hjälpa kroppens immunförsvar.

I Ryssland och på Madagaskar har man påträffat stammar av bakterien Yersinia pestis (orsakar böldpest och lungpest) som är resistenta mot flera antibiotika. Det finns även uppgifter om att man i Sovjet på 70- och 80- talet försökte utveckla antibiotikaresistenta varianter av bakterier som Yersinia pestis, Francisella tularensis (orsakar harpest eller tularemi) och Bacillus anthracis (orsakar mjältbrand).

Bakterie kartläggs med genteknik
Antibiotika biter inte på virusinfektioner. Istället krävs substanser som tyvärr i många fall skadar vitala mekanismer i den infekterade cellen och som därför kan vara svåra att använda. Detta gör att det för såväl bakteriella som för virala infektioner behövs både nya alternativa behandlingsmetoder och studier för att utveckla nya vacciner.

Ett viktigt forskningsområde är är studier av immunsvaret mot infektionssjukdomar. Genom att förstå hur ett skyddande immunsvar mot en viss infektion ser ut så kan man hitta de nyckelfaktorer som ger upphov till skydd. Utifrån denna kunskap kan man försöka hitta substanser som stärker immunförsvaret.

För att ta fram nya behandlingsmetoder mot allvarliga infektionssjukdomar krävs även grundläggande kunskaper om vilka sjukdomsframkallande faktorer som är viktiga för potentiella B-stridsmedel. En del av forskningen inom ett projekt om medicinskt B-skydd siktar på att identifiera och karaktärisera de faktorer som avgör om en mikroorganism ska ge upphov till en infektion. Med hjälp av genteknik kan en egenskap hos en bakterie tas bort och därmed kan forskarna se vilken betydelse denna egenskap har för infektionsförmågan. Dessa nyckelfaktorer blir måltavlor för behandling och skydd mot infektionen i fråga.

Som nämnts ovan så finns det ett stort antal mikroorganismer kan orsaka många olika typer av infektionssjukdomar. Därför var det något förvånande när det visade sig att många olika typer av bakterier använder samma strategi för att orsaka sjukdom även om de sjukdomar de orsakar kan vara mycket olika. Bakterier som använder samma metod är till exempel Yersinia arter inklusive Y. pestis, Salmonella, Shigella (bakteriell dysenteri), sjukdomsframkallande E. coli och Pseudomonas. Dessa bakterier har en speciell metod för att föra in till exempel toxiner (gifter) in i våra celler. Bakterien söker upp och binder till cellerna och börjar sedan bygga något som liknar en injektionsnål vilken sedan sticks in i cellerna. En mycket liten ”spruta” där nålen har en diameter på cirka 10 nm (en 10 000-dels mm). Ett stort antal komponenter (proteiner) krävs för att bygga dessa sprutor. Ungefär 20 proteiner behövs för att föra toxinerna ut ur bakterien och ytterligare 4-5 för själva injiceringen. Man vet att Yersinia pestis kan skicka in minst sex olika typer av toxiner in i våra celler med denna mekanism. Genom att använda en injektionsnål som enbart riktas mot våra celler och inte mot den omgivande miljön kan bakterien gömma de giftiga ämnena från kroppens immunsystem tidigt under infektionen. Ett logiskt sätt att bekämpa infektioner med dessa bakterier är därför att ge sig på och ”störa ut” själva injektionen.

Kunskapen om hur bakterier sprutar gifter i celler kan därför ge oss nya möjligheter till skydd. I samarbete med en forskargrupp vid Umeå universitet och FOAs brittiska motsvarighet, DERA, Porton Down har FOA renframställt de proteiner som är inblandade i injektionsprocessen och forskarna har undersökt vilket skydd som kan fås mot infektioner med pestbakterien om dessa proteiner används i ett vaccin. Man fann att endast ett av proteinerna, det klassiska V-antigenet som först beskrevs redan på 1950-talet, skyddade mot infektion. Forskarna har visat att Vantigen bildar en struktur på bakteriens yta och att bakterien behöver denna för att kunna spruta in gifter i våra celler. Antikroppar mot V-antigen kan också hindra att infektion uppstår och även blockera själva injiceringen. Det är möjligt att V-antigen bildar eller utgör en viktig del av sprutans ”nål”.

Forskning på en typ av system kan alltså ge nya uppslag till metoder för skydd. Dessutom kan det faktum att flera olika bakterier använder samma strategi leda till att man kan utveckla ett skydd som fungerar mot flera typer av bakterier.

Text: Åke Forsberg och Anders Norqvist, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 2-1999

Att se samma sak, men från olika håll – så ska ett läge presenteras

ROLF-katastrofen i öresund [Converted]

Ledningsstaben Rolf lämpar sig lika bra civilt som militärt när tekniken anpassas till människan

Det började med att Claes Sundin fick se en teckning på Läkartidningens förstasida föreställande ett läkarlag runt en havande kvinna. Hennes kropp kartlades av sensorer och resultatet visades som en tredimensionell avbildning av fostret i en glaskupa. Ingen tittade på kvinnan, allas blickar var vända mot det konstgjorda barnet i glaskupan.

– Då förstod jag att det var så här ett läge skulle presenteras. Alla som tittar har olika bakgrund och olika intressen och alla ser samma sak samtidigt men från olika vinklar, säger Claes Sundin, överste vid Försvarshögskolan och en av ledarna för det sk Rolfprojektet.

Det som skulle göras var ett förslag till framtidens operativa militära stab eller rörlig operativ ledningsfunktion, därav namnet Rolf. Claes Sundin har som arméofficer erfarenhet av olika typer av militära staber och har bl a varit krigsplacerad vid norra flygkommandot. Han säger att den operativa delen vid en milostab har olika kulturer och typer av komplexitet. Flyget och flottan flyttar plattformar för att uppnå duellsituationer medan armén är mer trögrörlig. Flygets tidsperspektiv är kanske en förmiddag, flottan planerar för ett dygn och armén för flera dygn.

– Rolf ska skapa en syntes mellan alla dessa olikheter, säger Claes Sundin och betonar att i grunden är det människan som står i centrum. Tekniken ska skapas runt människan och det är människan som ska söka informationen och inte informationen som ska dränka människan.

Eftersom människan är sig lik oavsett om det är en militär operation eller en räddningsoperation som ska ledas och planeras så lämpar sig Rolf lika bra för civila ändamål och idén som kom från Läkartidningen kan mycket väl renodlas inom den militära sektorn och sedan användas civilt. Rolfmodellen kan användas såväl skarpt som vid övning. Man kan upprepa händelser som verkligen hänt och låta nya aktörer pröva sin förmåga.

Rolf är ett sätt att möta de nya kraven. Den enorma informationsfloden som måste tämjas och göras hanterlig är både ett militärt och civilt problem. Informationsteknologin betyder militärt att de stora, fasta stabernas tid är förbi. Besluten tar för lång tid och rörlighet är bästa skyddet i precisionsvapnets tidevarv.

”Diskussionen håller liv i projektet”
– Hoten mot samhället är inte renodlat civila eller militära, säger Claes Sundin. Därför krävs det gemensam forskning och utveckling för att möta hot som i grunden är gemensamma. Jag tror att en av framgångarna bakom Rolf är blandningen av alla människor som arbetar med det. Det är forskare, of- ficerare och ingenjörer som driver detta och utan diskussioner så dör projektet.

Rolfkonceptet anses passa bra ihop med de idéer om Dominant battlespace awareness, DBA (överlägsen kännedom om stridsområdet) som nu diskuteras i Högkvarteret, säger Claes Sundin. DBA-konceptet ingår i spanings- och underrättelsedelen och Rolf i ledningssystemet.

Knappt fyra år efter starten har Rolf kommit fram till något som finns att se. Längst inne i Försvarshögskolans borg på Valhallavägen i Stockholm finns ett ledningslaboratorium och här körs övningar och tester. Runt ett stort bord som är egentligen är en bildskärm sitter staben. På bildskärmen presenteras läget. Varje stabsmedlem representerar en grupp. Det kan vara flygvapnet eller räddningsverket. Bakom sig har stabsmedlemmen en dator som är uppkopplad till organisationen. På väggarna finns storbildsskärmar. Allt ser mycket spännande ut.

– Det här är egentligen bara djävulens bländverk, säger Claes Sundin. Det är inte storleken på bildskärmarna som är det viktiga utan de nya tankarna om hur staben ska arbeta.

”Detta är bara början ”
S Anders Christensson, FMV är den andre projektledaren och han omsätter idéerna till teknik. Det synliga beviset är denna ledningscentral, kallad Aqua och känd som Akvariet. Men detta är om man får tro Christensson inte ens början.

– I sättet att presentera och manipulera information är detta som cockpiten i en J 29:a jämfört med en modernt flygplan. Redan efter sommaren ska lägeskartan ge ett djupseende, dvs bli tredimensionell. Amerikanska experter säger att tiden inte är mogen för att skapa en tredimensionell skärm som är så här stor. Vi säger att det är möjligt.

Språket är ett särskilt kapitel. Christensson tror att man kan använda symboler som kan ges ytterligare innebörd om de framställs i fler dimensioner. I den militära världen finns ett symbolspråk som förstås av alla. Men hur symboliseras terrorism, smuggling, flyktingvågor och annat som en Rolfstab ska klara?

– Förmågan att kunna uppfatta läget i flera dimensioner är viktig för att kunna hantera informationen, säger Christensson. Inom bordets räckvidd kan vi skapa en virtuell låda runt varje huvudbetraktare och i den lådan ser man tredimensionellt. Flyttar man huvudet ur lådan ser man åter tvådimensionellt, vilket i vissa lägen kan vara en fördel. En tillräckligt stark dator skulle kunna följa personerna i rummet så att man alltid har huvudet i en virtuell låda. Längre bort i tiden finns idéer om att låta innerväggarna i ledningscentralen bli en enda bildskärm på vilken olika bilder läggs ut.

– Min dröm är att sätta regeringen härinne och köra igenom hela statsbudgeten, säger Christensson. Då skulle det synas direkt vilka konsekvenser varje beslut får och alla ministrar som har sina olika ansvarsområden skulle samtidigt se allt på samma lägeskarta.

Åtskilliga civila delegationer har studerat Akvariet. Socialstyrelsens beredskapsenhet, vägverket, banverket, räddningsverket och Citypolisen i Stockholm är några. Vid en större olycka vandrar ansvaret mellan olika aktörer över tiden. Först kommer polisen, sedan räddningstjänsten och sedan medicinarna. I Rolf sitter alla dessa aktörer på samma ställe och ser läget samtidigt. Rolfs möjligheter att ge beslutsfattare ett riktigt underlag borde vara en bättre metod än att låta ansvaret gå som en stafettpinne där risken är stor att viktig information inte överlämnas.

Rolfprojektet har imponerat på många men dess framgång kan också bli dess olycka. Claes Sundin oroas av att starka krafter vill realisera projektet i förtid:

– Det är naturligtvis frestande att ta vårt ledningslaboratorium och bygga något fältmässigt av det redan nu, men vi har inte kommit tillräckligt långt ännu och det skulle skada projektet. Detta är ett framtidsprojekt och ska vara klart 2010 och ingå i det nya försvar som byggs upp. Då först ska det vara ett materielprojekt och då har tekniken utvecklats mycket mer.

Rolf måste få mogna och bli vuxen
Rolfstaben är uppdelat på fyra moduler och varje del ryms i en flexibel container. Tre moduler arbetar med läget i olika tidsskeenden och den fjärde modulen är ett fönster mot utomstående som ska informeras. En stabsmodul kan stängas eller öppnas på en kvart och transporteras som en vanlig container.

All teknik till trots är det, som Claes Sundin påpekar, ändå människan som är viktigast. Tekniken ska vara anpassad till människans sätt att behandla och förstå information och till människors sätt att arbeta tillsammans. Därför spelar beteendevetare, bl a från FOA, en stor roll vid försöken. Det krävs rätt sorts personer för att utnyttja möjligheterna och det går inte att ha personer i staben som anser att rangen är viktigare än vad man har att säga.

– Där tror jag att vi svenskar har en fördel, säger Claes Sundin. Amerikanska officerare är avundsjuka på våra svenska officerares empatiska förmåga. Vi sätter oss in i hur andra aktörer resonerar och det är viktigt i Rolfstaben.

– Internationellt har Rolfprojektet väckt stor uppmärksamhet och vid ett besök i februari vid Naval Postgraduate School i Monterey, Kalifornien så presenterade en delegation från FHS och FMV projektet för amerikanska försvarsforskare. Amerikanska marinen driver ett liknande projekt, command center of the future, och Sundin och Christensson diskuterade Rolf med sina amerikanska motsvarigheter i San Diego. Att den amerikanska marinen kommit så pass långt beror på de stora hangarfartygsgruppernas behov av att kunna kontrollera läget runt kärnan, hangarfartyget.

En idé som Rolf är förmodligen lättare att genomföra i Sverige än i USA där rivaliteten mellan försvarsgrenarna är större och där varje försvarsgren har en enorm makt jämfört med i Sverige.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 2-1999

Att klä väggar och tak med bildskärmar

Fedskärmar

För att kunna klä väggar och tak med bildskärmar i Rolf-ledningsrummet krävs en ny typ av bildskärm. Man utgår från en teknik kallad ”fed” (field emission displays) och som finns på marknaden redan idag. Nuvarande fed-skärmar har inte stereoskopisk återgivning, något som kommer i framtiden.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Tanken är att tillverka fed-skärmar som är endast 1 tum stora och med anslutningar runt om. På så sätt kan ett obegränsat antal skärmar seriekopplas till en enda sammanhängande bildyta.

Foa-tidningen Nr 1 1999 Spindeln i und-nätet

SpindelomslagBrigader, fartyg, flygplan, antal värnpliktiga, regementen, miljarder. Ord som är försvarsdebattens byggstenar och ord som beskriver saker som går att räkna. Det som inte går att räkna räknas inte, sade en man med erfarenhet till mig nyligen. ”Förmågor är det ingen som bryr sig om.”

Ändå vet alla att det är förmågorna som är viktiga och en sådan är underrättelsetjänsten i olika former. Vad spelar det för roll hur många flygplan man har om man inte vet hur motståndaren uppträder?

I detta nummer skildras underrättelsetjänst i internationella operationer, Försvarsmaktens planer på hur vi ska få informationsöverläge genom ett helt nytt övervakningssystem – och inte minst berättar FRA för första gången hur man gör för att hitta strukturer hur ett kaos av signaler. Hur man går från signal till underrättelse.

Vid sidan av temat finns en intervju med en av FOAs största forskare genom tiderna, Edith Heilbronn, vars liv varit lika dramatiskt som hennes forskning om nervgaser.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Total kontroll på vad som händer – steget in i den militära revolutionen

DBA-total koll på lägetBallonger, Uaver och ”magiska puckar”. Nu måste vi välja väg, säger Johan Kihl

Det talas mycket om den största förändringen av försvaret i modern tid. Det är lätt att tro att det bara handlar om den största bantningen av försvaret i mannaminne. Men så är det inte. Det finns planer och en utstakad väg .

– Det är nu vägvalet ska göras, säger generalmajor Johan Kihl, ställföreträdande chef för krigsförbandsledningen och beställare av den sk DBA-studien, Dominant battlespace awareness – ett stort samtalsämne i försvaret i dag. Johan Kihl har beskrivit denna studie som det stora kliv i förändringens riktning som försvarsmakten nu är redo att ta (FOAtidningen 6/98). Han betonar att drivkraften bakom försvarets totala omstrukturering är det som kallas Revolution in military affairs, RMA. Med det menas att tekniken helt förändrar sättet att föra krig.

1903 testade bröderna Wright teorin att det gick att flyga med ett motordrivet plan som var tyngre än luft. 37 år senare bombade japanska flygplan bort USAs Stilla havsflotta på några timmar. Hangarfartyget var nu havets härskare och sjökrigföringen revolutionerad. Idag är det informationstekniken som är Wrightbrödernas bräckliga flygplan.

Första steget mot RMA
Den amerikanske fd amiralen och vice överbefälhavaren William Owens har vältaligt beskrivit vad RMA innebär (FOA-tidningen 2/97). Många och effektiva sensorer samlar information som snabbt bearbetas och leder till beslut som kan vara en insats med precisionsvapen. Det följer den klassiska beslutscykeln som i Sverige heter observera, bearbeta, besluta, åtgärda. Den kan översättas till underrättelser, ledning och åtgärder. DBA är underrättelsedelen och är det första steget in i den värld som heter RMA.

– Owens sade till oss efter Gulfkriget att det i framtiden var möjligt att ha koll på varenda kvadratdecimeter i området dygnet runt och ansåg att detta var något som Sverige också kunde göra. Owens menade att det fanns några länder – däribland Sverige – som var lagom små och tillräckligt tekniskt avancerade för att klara det här, säger Johan Kihl. Vi tänkte att det här är ett utmärkt system för fred men det verkade typiskt amerikanskt och många tvivlade på att det hade något värde för försvaret. William Owens stod emellertid på sig och på hösten 1997 tog försvaret kontakt med det stora amerikanska konsultföretaget SAIC, Science applications international corporation, där Owens då var en av de ledande. SAIC offererade något som närmast var en svensk perspektivplan.

– Detta var för mycket och det skulle vara fel, men DBA-delen var intressant. Vi ville veta om ett högteknologiskt övervakningssystem gick att bygga upp i Sverige så att det var färdigt 2020. Det fick kosta motsvarande sju miljarder dollar och måste till största delen bygga på svenska produkter. Och om svaret var ja, hur skulle det se ut 2005 och 2010?

Testat i ”krig, fred och konflikt”
DBA-studien är en hemlig lunta på flera hundra sidor och det har väl muttrats i leden över att ”vi ger bort försvarshemligheter till ett privat amerikanskt företag.” Det är emellertid mycket litet som lämnats ut. En del siffror är avrundade men det har högst marginellt påverkat slutresultatet. Experter från FOA och FMV matade studien med enorma mängder siffror. Miljoner simuleringar gjordes och systemet testades i tre scenarier: Krig, fred och konflikt. Resultatet visade att systemet skulle fungera för Sverige. I juni 1998 presenterades en preliminär rapport och i september kom slutrapporten.

– Det ska understrykas att systemet kommer att vara mycket bättre 2020 än vad som föreslås idag, säger Johan Kihl. Den förväntade utvecklingen kan byggas in. Det är en stor fördel. En annan är att det kan användas till i hela krisspektrat mellan fred och krig. Insatsen kan ju vara annat än att skicka iväg en robot. Det kan även vara att avslöja oljeutsläpp, jaga smugglare, att undsätta ett fartyg i nöd osv.

Ballonger och magiska puckar
I förslaget ingår sju radarstationer som sitter i stora förankrade ballonger och olika typer av Uaver – bland annat ett stort antal helikoptrar. Dessa är från början små enmanshelikoptrar där pilotens paneler, spakar och pedaler bytts ut mot svarta lådor. Helikoptern är inte större än den ryms i Johan Kihls tjänsterum. I mycket stort antal finns också ”magiska hockeypuckar” som placeras i terrängen t ex med flyg. Dessa marksensorer känner av vibrationer, lukt mm och kan tala med varandra och med Uaver.

– Dessa ”puckar” läggs ut vid behov i något intressant område, säger Johan Kihl. I vattnet ligger undervattensensorer och i hamnar och vid gränsstationer anläggningar som ”läser igenom” lastbilar och ser vad som förs in i landet.

Slut på plattformsresonemangen
– Men detta är bara informationsdelen. Det spelar ingen roll hur mycket information man samlar in om man inte kan göra något vettigt av den, säger Johan Kihl. Det är bla därför som vi också nu genomför en stor ledningsöversyn. Den tredje delen i paketet är verkansdelen, precision engagement och där har vi ännu inte kommit lika långt. Riktlinjerna borde vara att satsa mer på färre och tekniskt avancerade vapen och minska volymen. Det är inte stor mening med att köpa fler stridsvagnar och kanoner och ställa in i förråd.

– En stor fördel med det här sättet att tänka är att vi kommer ifrån plattformsresonemangen, säger Kihl. Tidigare har vi matchat plattform mot plattform och system mot system. Nu spelar det ingen roll på vilken plattform roboten sitter. Man bestämmer vilken robot som är lämpligast sedan kan den sitta på en lastbil i skogen eller hänga under ett flygplan.

Och när snabbast och smartast slår störst och starkast ändras också synen på vad som är hemlig information. Den viktiga informationen kanske bara är hemlig i en sekund och den sekunden räcker för att fatta det avgörande beslutet, säger Johan Kihl. Och mitt uppe i allt det tekniska där bråkdelar av sekunder blir väsentliga så satsar försvaret på luftballonger. Det var kanske en nyhet under amerikanska inbördeskriget. Men för försvaret 2020?

– När amerikanerna föreslog luftballonger blev ju folk här fullkomligt vettskrämda. Skulle det vara vägen in i framtiden? Det var väl ingen konst att skjuta ned en ballong, säger Johan Kihl. Men i USA används dessa ballonger redan vid gränsen mot Mexiko och när en ballong slet sig krävdes 70 insatser med moderna stridsflygplan innan den gav upp. Dessutom är det ballongen som först ser hotet och det går att bygga in ett automatiskt skydd i stationen.

”Cellförsvaret“ – en idé att ta till sig
De nya tankarna påminner en hel del om det sk cellförsvaret, en idé till ny försvarsmaktsstruktur som utvecklats av Eric Sjöberg och Folke Andersson vid FOA, (FOA-tidningen 1/ 95). Johan Kihl tycker ”att det fanns mycket klokt i tankarna bakom detta tankeexperiment. Om man tar idén till sig och inte klankar ner på den med en gång så ser man ju att det är sådant som leder tanken framåt”. I cellförsvaret delades Sverige upp i cirka 200 identiskt lika sexkantiga celler. Varje cell hade sin egen spaning och egna trådstyrda robotar med medellång räckvidd. Även denna studie byggde på tillgänglig teknik.

Viktiga beslut väntar om hörnet
SAIC-studien visar enligt Kihl på en väg att gå. Den är banbrytande och innebär en helt ny försvarsstruktur. Det verkar långt till 2020, men 2005 ligger runt hörnet och försvaret måste före dess fatta viktiga beslut som påverkas av studien.

– Snart måste vi ha något annat istället för våra gamla tornradarstationer vid kusterna. Har vi bestämt oss för vägvalet är det lättare att se vad vi ska ersätta dessa radarstationer med. Likaså måste vi snart bestämma om hur vi ska utveckla spaningsförmågan på Gripen och vi måste också snart välja väg i vår Uavforskning och utveckling.

– Problemet är naturligtvis osäkerheten med pengar, säger Kihl. Får vi inga pengar till det här så får vi avstå från en del av vad vi har i dag. Det är ett risktagande, men nu är rätt tid att göra det. Det är mycket svårare i en krissituation. Nu kan vi i lugn takt investera 2-3 miljarder i en ny försvarsstruktur.

Ett första steg kan vara ett experiment i Stockholmsregionen med en ballong, aerostat, t ex på Gotland som försvaret tidigare använts som försöksfält för ballonger.

Vem vill bo i en minerad trädgård?
Tekniskt går det att göra det här och pengar går nog att få fram även om det kommer att svida. Den största svårigheten är kanske, som Johan Kihl ser det, är att få politikernas acceptans för ett så omfattande militärt övervakningssystem.

– Visst, vi kan bygga upp ett samhälle med en mycket starkt försvar. Men vem vill bo i ett samhälle där trädgårdarna är minerade, där vapnen förvaras hemma och alla är militärer, säger Johan Kihl. För att kunna känna sig någorlunda trygg som medborgare måste man vara beredd att göra avkall på en del av sin personliga integritet och frågan är var den gränsen går.

– Det finns flera saker i detta system som kan tolkas som att ”storebror ser dig”. De små helikoptrarna kan flyga lite hur som helst och med de magiska puckarna har man koll på allt. Och hur blir det i framtiden om det går att göra Uaver små som insekter? Vem bestämmer över dom?

Johan Kihl satsar hårt på att ge försvaret en högteknologisk prägel, men verkar samtidigt skrämd av vad den nya tiden kan innebära.

– Informationskrig är nog läskigare än vad vi kan föreställa oss. Det är visserligen svårt att tänka framåt, man söker sig gärna till sina egna erfarenhet. Men bara tanken på att kunna gå in i register och t ex utpeka en person som kriminell. Hur ska en enskild människa kunna få upprättelse i ett sådant system. Till slut kanske det går, men då kan det vara för sent.

Utveckling går i galoppsprång – Samtidigt är det ingen tvekan om att vi verkligen står inför en revolution i krigföringen. Den har visserligen alltid utvecklats. Pil och båge är fortfarande ett dödligt vapen, men det finns effektivare sätt. Att skicka infanterister mot infanterister är inget som man öppnar ett modernt krig med. Man kan visserligen hamna i det läget, men då handlar det oftare om inbördeskrig och liknande. Att storma kullen för att ta terräng är det nog slut med, säger Johan Kihl men betonar också att den traditionella väpnade striden är något som varje soldat måste kunna. Men då mest för att kunna försvara sig när det är slut på tekniken.

– Det som händer nu är att utvecklingen går i galoppsprång, säger kavalleristen Kihl. Såväl tekniken som omvärlden har förändrats dramatiskt på kort tid och omvärldsförändringen har lett till en ny syn på med vilka medel som vi ska försvara Sveriges säkerhet.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek

Från FOA-tidningen nr 1-1999

Från signal till underrättelse

Från signal

Signalspaning syns inte. Den ger varken ifrån sig ljudbangar eller mullrande bogvågor. Ingen fältherre tackar signalspanarna för segern. Dessa bragder i det tysta kan förbli okända i decennier. På senare tid har dock insikten om signalspanarnas betydelse ökat. De kan fälla avgörandet på det framtida elektroniska slagfältet. Ett exempel på hur svenska signalspanare arbetar framgår av denna grafik.

Text: Jan-Ivar Askelin, Illustration: Martin Ek