Liten risk för ett nytt 1929 – världen har lärt läxan

Handeln är inte längre stater som säljer varor för guld. Nu är det flöden av idéer och pengar. En vara är sällan tillverkad i ett enda land. Den globala ekonomin är ett komplext system. Frågan är om det kan bli ett nytt 1929. En depression som sveper hela världen med sig. Nej, svarar experter vid Utrikespolitiska institutet (UI). Världen har lärt sig sin läxa.

Likt jättelika floder pumpas människor, råvaror, idéer, varor och pengar runt i det globala systemet. Det får inte bli stopp. Det ska vara just-in-time.

– Det räcker med ett litet avbrott för att följderna ska bli stora, säger Jan Joel Andersson som studerat privat-offentlig samverkan inom kritisk infrastruktur. Och hit räknas el och pengar. Å andra sidan ger flödena också en möjlighet att kompensera för ett stopp. En nedgång i ekonomin på ett ställe kan vägas upp med tillväxt på ett annat.

Gunnar Sjöstedt är forskare vid UI och arbetar bland annat med icke-militära säkerhetsfrågor. En viktig säkerhetsfråga är att världsekonomin fungerar. Gunnar Sjöstedt förklarar varför det inte kan bli ett nytt 1929.

– Då fanns det inget regelverk som skyddade ekonomin. I stället försökte var och en klara sig själv genom att med tullar vältra bördan på en annan. Det var först efter andra världskriget som de stora institutionerna som Världshandelsorganisationen WTO skapades. WTO har en stor säkerhetspolitisk betydelse. Ett stabilt ekonomiskt system minskar risken för konflikter.

Jan Joel Andersson tror inte heller på ett nytt 1929. Han säger att världen var så annorlunda då. Regelverket nu fungerar som en larmklocka. Däremot kan fortfarande enskilda länder råka illa ut. Albanien ruinerades nästan av ett pyramidspel och krisen i Argentina åt upp pensionärernas fonder.

– Visst, det kan komma en stor ekonomisk kris, men den kommer inte att se ut som 1929.

Vi har lärt av läxan säger experterna. Men har vi lärt tillräckligt? Gunnar Sjöstedt är skeptisk och tar oljekrisen 1973 som exempel då priserna sköt i höjderna som en skenande oljekälla.

– Då betraktade vi krisen som en relation mellan Sverige och några viktiga oljeländer. I dag måste vi ha ett globaliseringsperspektiv. Man måste fråga sig vad som är typiskt för ett helt system. Vad är det som gör systemet stabilt och som kan begränsa en kris? Hur ser detta skelett ut och vilka svagheter har det. Flöden och mönster skapar samarbeten, men också risker.

– Omvärldsanalysen är den första försvarslinjen. Den får inte försummas, men det har vi gjort, säger Gunnar Sjöstedt och fortsätter:

– Under det kalla kriget hade vi en väldigt klar hotbild. Nu är det helt andra frågor som kan orsaka globala kriser. Vi borde tänka mer på hur vi gör bedömningar. Tittar vi på rätt saker? Vad kan obalanser leda till? Vad händer i Kina?

Är ett problem tillräckligt allvarligt så frodas pragmatismen. Gunnar Sjöstedt tar vattenbristen i Mellanöstern som exempel och menar att länderna medvetet underskattar problemet för att inte ställa till bråk.

Asiens chipindustri sårbar

Den ekonomiska krisen 1929 var en bubbla av förväntningar som sprack och kastade många miljoner människor i arbetslöshet. Industriimperier rasade och människor fick lämna sina hem. UI:s analytiker har svårt att tänka sig vad som skulle kunna utlösa något liknande. Det ekonomiska systemet verkar stabilt.

– Men om halva Kalifornien försvann ut i havet skulle det nog kunna leda till en allvarlig kris, säger Jan Joel Andersson. Eller om jordskalv slår ut chipindustrin i Asien. Det har räckt med att fabrikerna på Taiwan stängt några dagar för att det ska bli oro på marknaden. Som vi sett så räcker inte ett elfte september för att skaka systemet. Det stänger några dagar och tar sedan igen förlusterna. Katastrofen Katrina orsakade inte mer än ett hack på börskurvan. Storbanker och storföretag är väl förberedda för stora händelser.

Det ska till något plötsligt och stort för att skaka finansmarknaden. Men det finns också långsiktiga hot. Kinas miljö är förstörd, men vi ser det inte än. Marknaden är till sin natur kortsiktig. De smygande farorna har den svårt att upptäcka.

– Ekonomin består av komplicerade marknader, men här finns också insats-varor som vatten. Vad händer om det blir en allvarlig vattenkris i Afrika? frågar Gunnar Sjöstedt. Afrika ingår i EU:s närområde. Vi kommer att beröras av detta. Man kan närma sig frågan om en ekonomisk kris från olika håll. Välfärdssystemen i Europa och USA är satta under hårt tryck. Vad händer om de inte fungerar längre? Ekonomierna har blivit så komplexa och ekonomiska frågor kopplas ihop med andra som till exempel miljön som i grunden är en energifråga. Nu kanske vi ändå ser slutet av oljeekonomin. Om vi inte anpassar oss på rätt sätt kanske det kan leda till en ny typ av kris som vi inte är förberedda på. Trots att problemen är välkända står vi där med stor förvåning när de dyker upp. Oljekrisen 1956 var glömd när oljekrisen 1973 slog till.

Väntad krasch kommer

– Man kan ju fundera på om det kan bli en krasch därför att alla går omkring och väntar på den, säger Jan Joel Andersson. I USA skrevs det många böcker under Clintoneran om att lågkonjunkturer hörde till gårdagen. Nu skulle vi leva i en evig högkonjunktur. Nu skriver man om den förestående kraschen och att det är kineserna som ska utlösa den. Nu ser de på kineser på samma sätt som de tidigare såg på den ekonomiska stormakten Japan som skulle sluka den amerikanska industrin. Men den japanska maskinen började hacka för 15 år sedan och nu får kineserna ta över rollen som hot.

Jan Joel Andersson menar att många ofta ser en organiserad statlig strategi bakom de stora japanska och kinesiska investeringarna i USA. Det är dock troligare att man investerar i USA av det enkla skälet att det är där man får mest för pengarna. Få andra alternativ finns.

– Vi kan räkna upp massor av svagheter med den amerikanska ekonomin. Men USA har tillväxten, de bästa universiteten och man uppmuntrar unga invandrare. I Europa är det tvärtom.

Kina miljömässigt bankrutt

Enligt den långsiktiga trenden har dock supermakten USA:s makt minskat relativt den övriga världen sedan andra världskriget. Den som drar ut de ekonomiska kurvorna 20 år framåt kommer att finna att Kina passerat USA. Men så blir det inte, säger UI:s analytiker.

Gunnar Sjöstedt har en kollega som på frågan vad som är mest spektakulärt i Kina svarade att naturen är tyst på den kinesiska landsbygden. Det finns inga fåglar längre. De enda fåglarna finns vid kusten och det är flyttfåglar. Kina är redan miljömässigt bank-rutt. Förr eller senare ska notan betalas.

– Dessutom är tillväxten så orättvist fördelad att man kan fråga sig om det inte blir en revolution i Kina. Rikedomen finns vid kusten och där är standarden högre än i Sverige. Ekonomin är en utsugningsekonomi och det blir sociala spänningar som regimen måste kunna hantera. Frågan är om man kan det?

På kort sikt kan en diktatur möjligen klara en sådan kris, men på längre sikt krävs en demokrati för att få folket med sig. Eller som Jan Joel Andersson säger:

– Det är en väldig skillnad för världsekonomin om 800 miljoner fattiga kineser kräver rättvisa jämfört med att en president i USA röstas bort.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2005/5

12 reaktioner till “Liten risk för ett nytt 1929 – världen har lärt läxan”

  1. Pingback: derek
  2. Pingback: Derek
  3. Pingback: Erik
  4. Pingback: edward
  5. Pingback: Don
  6. Pingback: eduardo
  7. Pingback: derrick
  8. Pingback: Leslie
  9. Pingback: Joe
  10. Pingback: Shaun
  11. Pingback: bruce
  12. Pingback: Brett

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *