Modeller är nog bra men erfarenheter är bäst

Man måste börja i ett konkret exempel där det militära yrkeskunnandet sätts på prov. Därifrån kan man bygga ledarskapsmodeller. Det säger Peter Tillberg som leder ett projekt där officerare delar erfarenheter med varandra.

Den unge plutonchefen hade blivit beskjuten två gånger. Han hade nyss kommit till Bosnien på den första svenska bataljonen.

Han och delar av plutonen hade fått till uppgift att skydda två mentalsjukhus. De uppmanades att ta med sig så mycket ammunition som möjligt. När de kom fram till sjukhusen var det som att komma till ”porten till helvetet”. De patienter som soldaterna mötte var en blandning av äldre och yngre mentalsjuka, gamlingar utan hem, drogade och våldsamma människor. Några patienter hade slagits ihjäl av andra. Det var ont om mat och vatten, elverket fungerade inte och det var minusgrader både inne och ute. Stanken på grund av bristande hygien är svår att beskriva i ord.

Efter några timmar knackade ett par kroatiska soldater på dörren och krävde att svenskarna skulle släppa alla muslimska kvinnor mellan 15 och 20 år. Annars skulle sjukhuset stormas. Fristen var satt till 17.00.

Plutonchefen, som nyss hade harvat runt fälten vid Södermanlands regemente i Strängnäs, fattade beslutet att inte vika. Det var omöjligt att lämna ut kvinnorna. Det var lika omöjligt att vinna en strid.

Det gick inte så långt. Utpressningen var ett test. Kroaterna ville se hur tuffa FN—-
soldaterna var.

– En sådan här verklig situation ger en vink om hur meningslöst det är att starta en utbildning genom att börja lära ut olika ledarskapsteorier. Man måste ta utgångspunkt i de erfarenheter som officerare och soldater har av komplexa situationer och därefter välja teorier som bidrar till att man blir bättre förberedd, säger Peter Tillberg vid Försvarshögskolans ledarskaps-institution. Peter Tillberg har i 20 år varit officer med rötterna i pansartrupperna. Han är skeptisk och frågande till vår fascination för modeller.

– Man måste börja i ett konkret exempel där det militära yrkeskunnandet ställs på prov. Därifrån kan man sedan bygga vidare. Detta snickrande kan inte endast utlämnas till forskare utan det ligger i Försvarsmaktens intresse att själv delta. Om vi bestämde oss för att det alltid ska finnas militärer och forskare med ett gediget kunnande och intresse för försvarets uppgifter i uppdragen så skulle nog modellerna se ut på ett annat sätt än vad de gör i   dag. Risken finns att vi som utbildar och forskar i ledarskap i allt för stor grad utgår från vad vi själva kan och sedan utifrån det försöker argumentera för en teori som passar in i vårt eget kunskapsfält. Vi har också blivit duktiga på att känna av vilka modeord som gäller,  hur snacket går i korridorerna uppe på Högkvarteret och vad som anses politiskt korrekt eller ej.

– Detta spel tror jag är destruktivt för utvecklingen av det militära yrkeskunnandet. Vi talar gärna i termer av kunder, leverantörer och tjänster. Om man på allvar funderar över den militära professionen krävs omfattande förändringar när det gäller såväl forskning som utbildning på ledarskapsområdet.

Dialogseminarium om erfarenheter

Peter Tillberg doktorerar i militärt yrkeskunnande vid avdelningen yrkeskunnande och teknologi, KTH. Där har Peter Tillberg kommit i kontakt med en metod för erfarenhetsutbyte som kallas för dialogseminariemetoden. Metoden har använts i försvaret de senaste åren för att bland annat synliggöra och utveckla kunskaper på ledarskapsområdet. Det har handlat om att försöka sätta ord på de erfarenhetsgrundade och många gånger tysta kunskaper som finns bland officerare. Från och med i år kommer metoden att användas i arbetet med den nordiska stridsgruppen (NBG). Det handlar där både om att stärka ledarskapet men också om att utveckla en metod för erfarenhetsutbyte.

Peter Tillberg leder just nu en seminarieserie där kärnan är officerare från S 1, signalregementet i Enköping.

– Någon kanske tänker att signalister inte har några erfarenheter från komplexa situationer i internationell tjänst. Det är helt fel. De här officerarna har både blivit beskjutna och tagits som gisslan. De har utbildat andra för internationell tjänst och de har suttit i staberna och haft koll på det mesta. Deras erfarenheter är guld värda. Och det är av största vikt att det används i NBG-förberedelserna.

I korthet går det till så här. En seminarieserie är på cirka sex gånger med en dryg månad mellan träffarna. Inför varje träff ska deltagarna utifrån ett visst tema ha skrivit en text om egna erfarenheter som man läser upp för de andra. I samtalet som sedan följer tas ett steg vidare genom att man gör förbindelser till aktuell forskning om försvaret och till  kunskapsteori, filosofi, konst och idéhistoria. Seminarieserien avslutas med en presentation av det som kommit fram under samtalen. Det kan vara en rapport men också en iscensättning som kombinerar text, fotografier, film och skådespelargestaltning. Löpande skrivs ett protokoll som är ett kitt som håller ihop hela seminariet. Peter Tillberg betonar att ett viktigt arbete är förberedelserna mellan träffarna.

Eldrörens män lär av blockflöjtist

Det kan ju tyckas lite märkligt att man ska låta officerare studera konst och filosofi för att bli bättre ledare. För Peter Tillberg är det självklart.

– Det handlar om att ge officerare möjlighet att möta personer som har utvecklat ett genuint yrkeskunnande. Genom dessa möten så kan officerare finna analogier utanför den egna begreppsvärlden. En gång hade vi till exempel med en av världens ledande musiker på blockflöjt. När han visade hur man går från novis till mästare på detta instrument så var det många officerare som kände igen sig. Inte bara att man tyckte att det fanns likheter utan att man också på djupet insåg att man av musiker kan lära sig mycket om hur man utvecklar ett språk kring sitt yrkeskunnande.

Peter Tillberg ser flera likheter mellan det militära och konstens värld.

– Vi har våra regler och instruktioner som samlas i olika skrifter. Musikerna har också sina regelsamlingar, till exempel noter. Det är först när människor tolkar regler och noter som det händer något. Esa-Pekka Salonen lirar på sitt sätt. En bataljonschef tolkar sitt uppdrag på sitt sätt. En teater-föreställning och ett uppdrag har naturligtvis stora skillnader men där finns också likheter. Det finns en regissör, en deadline, en ensemble, ett manus och en publik. Vi har också en deadline, vi har en trupp, ett formulerat uppdrag och vi kan räkna med att bli granskade och recenserade.

På tur står att läsa delar av Don Quijote av Cervantes som en impulstext för att kunna sätta ord på sina erfarenheter.

– Don Quijote är i mångas ögon en idealistisk riddare som gav sig ut i världen. Han såg något som inte världen såg. Där han såg jättar såg omvärlden väderkvarnar. Här finns mycket att lära. Hur ska man kunna berätta för andra när man kommer hem vad man varit med om?  Och vilka väderkvarnar har man att slåss med innan man åker ut? Kan jag lita på mig själv, de andra, utrustningen, utbildningen och mina chefer? Hur förberedd är jag? Hur förberedd är min familj? Tänk om jag inte kommer hem.

Mycket av seminarierna handlar om att skapa ett klimat där man kan berätta om sina erfarenheter även när de inte passar in i den gängse mallen av internationella uppdrag. Och man måste få tala om de saker som annars inte kommer upp.

– Vi måste skapa ett klimat där man också kan tala om grundkänningar. För alla gör misstag. Det som skrivs om våra insatser handlar om den ljusa bilden och det är ofta bra. Den svenska rörpularen som är mycket bättre än yrkessoldater från USA och Storbritannien. Men dom andra har varit med i sekler och  har erfarenheter som vi saknar. Det måste vi förstå och lära något av. När svenskarna kom till Bosnien tog de inte skydd när kulorna ven. Det kunde tolkas som hjältemod. De andra undrade vad man höll på med.

Att våga tala om döden

– I början på ett dialogseminarium känner man på varandra. Vad kan jag säga? Att man blir rädd och gör på sig när man blir beskjuten? Klart att det händer. Det tas för sällan upp i den militära utbildningen. Eller om en pansarvagn blir träffad och det ser ut som ett slakthus. Vem tar hand det? För snart ska vagnen ut igen med ett nytt gäng soldater. Det är sådana frågor man funderar på. Vad händer när två dör och det ska in två nya?

Peter Tillberg säger att försvaret i för stor grad presenteras som en friktionsfri verksamhet och som ofta beskrivs med hjälp av färgglada bilder fyllda med boxar och pilar.

– Det är till exempel mycket svårt att hitta en enda bild på en död eller skadad människa. Här hemma tar man fram förbandsprästen som får prata krigsgravtjänst. Man lär sig teorier om stress och så vidare. Men det har endast lite att göra med skadeutfall på en pluton. I det militära yrkeskunnandet måste det finnas en beredskap för att i krig och konflikter så skadas och dödas människor. Det kan handla om olyckor, minsprängningar eller stupade i strid. Det är du som är där och det är dig det hänger på. Är du tillräckligt förberedd?

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2006/2

11 reaktioner till “Modeller är nog bra men erfarenheter är bäst”

  1. Pingback: Ryan
  2. Pingback: jerome
  3. Pingback: Leslie
  4. Pingback: ted
  5. Pingback: elmer
  6. Pingback: Edward
  7. Pingback: Johnnie
  8. Pingback: hector
  9. Pingback: Rex
  10. Pingback: Mark
  11. Pingback: hugh

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *