Här blir hårda killar mjukare

På Amf 1 i Berga pågår ett ledarskapsprojekt för plutonbefälseleverna. Här förändras också den gamla bilden av kustjägaren. Utbildningen är förvisso hård, men eleverna har blivit mjukare och mer lyhörda, åtminstone om man ska tro deras flickvänner.

Ett vapenrum. Tre kortklippta plutonbefälselever. Och en löjtnant som går igenom grunderna i granatgeväret Carl Gustaf. En svensk klassiker med modellår 1948 som sitter lika djupt i folksjälen som Kalles kaviar. Fortfarande ingår uttrycket ”skott kommer” i språkbruket. Fast långt ifrån alla vet att det är det sista skytten ropar innan han skjuter. Och i krig kanske det sista han säger i detta jordeliv. Granatgeväret var ett massvapen för en massarmé och fick närmast en symbolisk betydelse. Två man och ett rör försvarade landet mot stormakten.

Massarmén är borta, men annars ser det ut som vanligt. Här sitter plutonsbefälselever som går en hård utbildning. Men det är inte riktigt som förr. Deras flickvänner säger att de har blivit mjukare och öppnare.

Klas Hellström från Umeå, David Kotka från Enköping och Thomas Lundqvist från Linköping är lite av försökskaniner. De har gått en fem veckor lång teoretisk ledarskapskurs. De lever inte upp till den gamla bilden av kustjägaren.

– Jag har fått lära mig mycket om hur man fungerar, säger David Kotka. Förr när jag fick kritik så skakade jag det av mig. Eller kanske blev arg. Nu har jag insett att kritik är en gåva. Tack för att du kritiserade mig. Så ska man tänka. När det har burit emot så har det ibland gått ut över flickvännen. Hon har ju inget illa gjort, men blev den som drabbades. Nu har jag förstått att det är fel och hon säger att jag blivit mer öppen och mjukare och är lättare att tala med.

Mjuka lyssnare i tv-soffan

Även Thomas Lundqvists flicka förklarar sig nöjd med resultatet, där de hårdaste av de hårda kommer hem till tv-soffan som mjuka lyssnare.

Stefan Gunnarsson är en av lärarna i ledarskapsutbildningen. För mindre än tio år sedan satt han själv som en kortsnaggad värnpliktig kustjägare.

– Det har svängt om mycket och bara på de senaste åren har förändringen varit stor. Jag vill tro att det är andra krav från de värnpliktiga och den internationella verksamheten som gör att vi officerare måste möta dem på en helt annan nivå än förr. De är våra blivande kolleger i internationell tjänst och inga fyrkanter som ska flyttas på slagfältet.

Med färre värnpliktiga har det blivit en konkurrens mellan förbanden. Fortfarande kan man inte helt bestämma var man hamnar, men det är ändå annorlunda än förr.

– Vi vill att de som varit här ska säga till sina kompisar att på Amf 1 får man en proffsig utbildning. Det gör i sin tur att vi kan hoppas att de bästa söker sig till oss.

Ledarskapsutbildningen för plutonbefälseleverna är på fem veckor i ett sammanhållet teoriblock. Det ger fem hög-skole-poäng. Sedan kommer en uppföljning som också ger fem poäng.

Stefan Gunnarsson förklarar bakgrunden till utbildningen med attdet ställs höga krav på gruppchefer, framför allt när de tjänstgör utomlands i utlandsstyrkan.

De värnpliktiga vill ha civila meriter

– En plutonbefälselev gör 14 månader. Då blir han i praktiken gruppchef hos oss därför att vi ligger en nivå högre. Tidigare anslogs tre dagars ledarskapsutbildning. Och ibland kunde man till och med hoppa över den. Nu är det här en försöksverksamhet och vi har den i början av utbildningen. Sedan är det tänkt att den ska komma efter två terminer när treterminssystemet är infört.

Stefan Gunnarsson såg gärna att de meniga värnpliktiga som gör sju till tio månader också skulle ha en ledarskapsutbildning.

– Då skulle de bättre förstå vad ledarskap är och vi skulle snabbare få ihop grupper till fungerande enheter. Men som alltid är det en kamp om resurser. Det handlar om tid och ekonomi.

– Vi lägger ned en lång tid på vapenutbildning och det kan man ju förstå därför att vapentjänsten är en stor del av verksamheten. Men ledarskapet finns ju där hela tiden, det handlar om relationer. Det kan vara allt från att leda soldater i strid till att trösta någon när flickvännen gjort slut.

Ledarskapsförsöket började förra sommaren när åtta officerare togs ut som lärare. Det var väl si och så med entusiasmen på många håll. Förbandet var i omstöpning. Det var flytt från Vaxholm, omplaceringar och uppsägningar. Mitt i detta skulle det startas en teoretisk utbildning.

– Vi började med att gå en fempoängskurs hos högskolan på Gotland som vi samarbetar med, säger Stefan Gunnarsson. Så jämförde vi vad vi lärt oss med vad vi tyckte att de värnpliktiga behövde. Vi undrade om det räckte till fem poäng och högskolan sade att det skulle gå om man lade till en del.

Nyttigt – även i det vanliga livet

– Det här var ju nytt för oss. Vi är vana vid att presentera en sanning och nu skulle vi föra resonemang med antingen eller. Vi var heller inte vana vid att hålla en så lång teoretisk utbildning. Det kändes nog lite hårt för en del, men det är ju omväxling som är kryddan i livet. Ingen vill ju äta oxfilé varje dag. Eller åka stridsbåt i skärgården.

– Jag tycker att det är mycket spännande. Det är en härlig känsla som lärare att se hur ljusen tänds. Där fick jag honom. Och där fick jag en annan. Dessutom känns det bra att de har nytta av den här utbildningen inte bara här, utan även i internationell tjänst och, inte minst viktigt, i det vanliga livet.

De viktigaste ämnena som studeras är:

• etik, moral och värderingar.

• kommunikation

• återkoppling, på nysvenska feed-back.

• konflikter

• stress

• grupprocesser

– Det sista handlar om hur gruppen formas, säger Stefan Gunnarsson. De olika faser en grupp går igenom innan de i gruppen hitttar sin plats och kan arbeta effektivt. Vi pratar också mycket om det utvecklande ledarskapet. Det är den tysta kunskapen som får det att fungera. Relationer och känslor. Kort sagt de mjuka frågorna.

I praktiken går en övning till så här: För att studera ämnet konflikt skapas en situation där en konflikt uppkommer. Därefter diskuteras hur man känner, varför man reagerar som man gör.

Efter teoriblocket på fem veckor följer uppföljningar vid övningar. Eleverna ska till exempel reflektera över sitt eget och andras ledarskap. De ska skriva uppsatser och föra dagbok.

– Vi har utbildat 93 elever och nästan alla har blivit godkända, vilket är ett mycket bra resultat med högskolemått. En del som ännu inte är klara har haft tekniska problem med internet. Så vi är mycket nöjda.

Även befäletsbemötande av de värnpliktiga har förändrats mycket de senaste åren.

– Problemet är att det finns en gammal bild av kustjägare och amfibiesoldater, men den stämmer inte. Det finns en föråldrad bild av rytande befäl som ideligen bestraffar de värnpliktiga med till exempel armhävningar. En del värnpliktiga kan bli besvikna att det inte är så. Det är ju inte mycket att berätta för kompisarna att befälen är måna om vårt välbefinnande och utveckling, säger Stefan Gunnarsson. Men utbildningen är fortfarande hård. Det ställs höga krav på soldaterna.

Måste lämna det gamla

De värnpliktiga kommer från skolan som individer och vi kan inte forma dem till klossar igen. Det är gammalt och ligger bak-om oss. Vi är en proffsig organisation nu.

– Nu är en gruppchef skickas ut på en patrull i en afghansk by för att snacka med byäldsten måste vi kunna lita på och ha förtroende för varandra.  Och då får han inte vara rädd för mig.

Men den gamla bilden lever fortfarande. När jag får frågan vad jag jobbar med säger folk: men du som är så trevlig.

– Förr var jag nog en person som kunde höja rösten mot de värnpliktiga. Men jag har lärt mig att jag bättre utbildningsresultat på lång sikt om jag lyckas skapa ett intresse och engagemang hos de värnpliktiga.

Stefan Gunnarsson talar mycket om att lämna det gamla. Han säger att man inte längre får in de värnpliktiga som förr var arméns ryggrad. De som spelade fotboll, hade hyfsad kondis och var så där lagom smarta.

– Nu har vi en krympande elit som blir allt bättre. De är vältränade och välutbildade. Och så har vi en växande massa av killar som inte bryr sig utan sitter vid datorn. Mellanskiktet som förr var grunden håller på att försvinna.

– Och det här måste vi anpassa oss till. Om de värnpliktiga inte har körkort eller kan orientera måste vi finna oss i det. Och här har vi nog den springande punkten i ledarskapet och pedagogiken.

– Att inte bemöta andra som du vill bli bemött själv utan att bemöta dem som de själva vill bli bemötta.

Jan-Ivar Askelin Framsyn 2006/2

5 reaktioner till “Här blir hårda killar mjukare”

  1. Pingback: Stanley
  2. Pingback: Dave
  3. Pingback: wesley
  4. Pingback: Fred
  5. Pingback: Michael

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *