Omvärldens konflikter försvarets nya perspektiv

Försvarets långsiktiga planering ser in i en tid 40 år efter Berlinmurens fall. Hotbilder finns inte som begrepp. I stället är det klimatförändringar, växande sociala klyftor, kampen om resurserna och globaliseringen som är faktorer som försvaret måste räkna med i framtiden.

När försvaret förr tittade in i framtiden var kikaren inställd på hot. Gamla och nya. Och hur de skulle mötas.

– Fortfarande sitter tänkandet från 1900-talet kvar, säger översten Stefan Gustafsson som leder perspektivplaneringen.

När han påpekade att saker, positiva och negativa, händer i Ryssland som kan få olika konsekvenser på lång sikt tolkades det på sina håll som att Ryssland åter skulle vara ett militärt hot mot Sverige. Som det varit i sekler. Så ser vi det inte, säger Stefan Gustafsson.

– Jag talade om att det i det långsiktiga perspektivet kan utvecklas en ny strategisk dynamik och att Försvarsmakten måste fortsätta att analysera hur en eventuell sådan ska kunna mötas över tiden. Det är ett arbete som vi är skyldiga att göra för att kunna leverera den militära förmåga som statsmakterna kan komma att efterfråga.

Nyckelordet i den långsiktiga planeringen är effekt. Det är effektbaserade operationer och effektbaserad planering, så varför skulle det inte också vara effektbaserad planering på lång sikt?

– Tillsammans med arbetet inom EU har vi tagit fram en metod där man tydligt ser hur effekterna av försvarets resurser är kopplade till det övergripande målet att tillvarata de nationella intressena. Först formuleras målen av politikerna och sedan kommer militären in. Vi arbetar efter militärstrategiska och operativa långsiktiga grunder och har därför inga synpunkter på exportstöd och annat. Vi svarar bara på frågan vilken effekt olika vägval ger.

– Säg att vi behöver göra en kostnadskrävande men långsiktig investering. Okej, då analyserar vi det och kan tala om att det då får de här följderna för den effekt Försvarsmakten kan leverera över tiden. Det här är en bra metod. Den gör det lättare att undvika att gå in i långsiktiga återvändsgränder. När den är nyttjad ett tag kommer den att te sig mer begriplig – det är en fråga om vana och tillämpning. I den gamla metoden, som var bra för den gamla världen och byggde på konkreta hotbilder, kunde vi arbeta mycket mer konkret om än inte enklare. Om vi minskade antalet flygplan så minskade flygvapnets överlevnad och en angripare fick större möjligheter. Det var lätt att förstå. I den nya världen har vi inte förrän nu kunnat göra nya kopplingar tydliga.

Stefan Gustafsson tycker att vi nu har en modern försvarsmakt och att det inte behövs lika stora förändringar som vi upplevt det senaste årtiondet.

– Det mesta är på plats. Mycket återstår, men vi är på rätt väg. Nu gäller det att få ut lite mer effekt – att öka tillgängligheten är den stora utmaningen. Dagens förband har nästan bara namnet gemensamt med gårdagens. Ett modernt förband kan tack vare det nätverksbaserade försvaret, NBF, göra så mycket mera än de gamla. Alla förband kan dessutom stödja varandra tack vare NBF. Det är något helt nytt. Så det är meningslöst att räkna förband för att göra styrkejämförelser mellan förr och nu. Man måste se till vilken effekt olika förbandstyper ger. Vi kan inte längre lägga ner. Det finns helt enkelt inte mer att ta utan att vi når direkt underkritiska volymer. Vi har redan flera funktioner som är på gränsen till underkritiska. De avgörande sakerna i framtiden är försörjningen av personal och materiel.

Metoden är framtagen i samarbete inom EU, och försvarets framtid är också kopplad till EU. Stefan Gustafsson talar mycket om samarbetspartners och vad Sverige kan bidra med utan att det går ut över det svenska försvarets effekt utan tvärtom förbättrar effekten.

Försvaret beskriver sina konster i termer av förmågor. En förmåga upprätthålls genom förband och system. Luftförmåga kan upprätthållas av flygvapnet. Undervattensförmåga kan vara ubåtar och minor. Hur man upprätthåller förmågor kommer och går. Stefan Gustafsson, med rötter i det gamla kustartilleriet, säger att man lämnade kanonerna i bergen och satsade på amfibieförband, ett mer tidsenligt sätt att upprätthålla militär förmåga i kustzon. Med internationella engagemang följer krav på nya förmågor. Till exempel strategisk transport, att flytta militära förband långa sträckor snabbt.

Militära system blir allt mer kostnadskrävande. Det är svårt för en liten nation att själv upprätthålla alla förmågor som behövs. Stefan Gustafsson talar om en stor utmaning. På ren svenska är det ett stort problem.

– Om kostnadsfördyringarna ligger på 3,5 procent per år, och vi inte gör något för att kompensera för dem, måste kanske försvaret halveras en gång till över en period på 15 till 20 år.

Och om det inte kommer några nya pengar? En möjlighet är alltid att låta system åldras med värdighet tills de närmast blir museala. Det har gjorts förr. En annan möjlighet är att dela på kostnaderna med andra länder. Och det spåret följer man nu.

– Vi har kommit längst med Norge. Med deras långtidsplanerare har vi gjort en gemensam analys över framtida samarbetsmöjligheter. Där har vi i praktiken lagt organisationerna på varandra och sett vad vi kan göra tillsammans. Vi ska starta en liknande analys med Finland i närtid. Dessa arbeten redovisas i en analysrapport och det är politikerna som i slutändan avgör vilka länder vi kan samarbeta med och vilka projekt som ska genomföras. Det vi gör nu är enbart analyser som underlag för eventuella sådana politiska beslut.

Stefan Gustafsson är försiktig med exempel. Det är lätt att väcka oro i leden. Han tycker att diskussionerna om att Östersjöns strandstater skulle kunna ges en mer gemensam havsövervakning är ett bra exempel. Att kunna dela på informationsinhämtning och lägesbild, på samma sätt som vi i dag gör med Finland, skulle kunna ge ökad säkerhet och över tiden minskande kostnader. Gemensam utbildning ligger nära till hands. Det kanske räcker med en simulator av en viss sort i Norden i stället för tre eller fyra. En nordisk högskola för officerare, en skola för piloter? Listan över möjligheter kan bli lång. Dela på övningsfält och ha gemensamma övningar? Det gör vi redan i dag. På Livgardet utanför Stockholm ser fanborgen nästan ut som utanför FN-skrapan. Den internationella försvarsmakten är redan här. Och den är svårare att planera för än den gamla.

Det går att indela scenarier efter allvar och sannolikhet. Ett osannolikt och mindre allvarligt scenario är inget försvaret behöver ta  hänsyn till. Ett allvarligt och osannolikt? Vad skulle det vara? Ett kärnvapenkrig? – det som samhället i nästan 50 år planerade för. Stefan Gustafsson är tyst en stund och säger sedan att det hotet i dag känns väldigt avlägset. I varje fall i den form som man tänkte sig förr.

Stefan Gustafsson talar inte om hot. Utan hellre om viktiga trender som kommer att finnas under lång tid och som kommer att påverka världsläget, osäkert dock hur. I botten ligger globaliseringen, vad det nu innebär.

För Stefan Gustafsson är globaliseringen den höga globala förändringstakten, att världen kommer nära, snabba flöden av varor, människor, pengar och information, ömsesidiga beroenden och ökad konkurrens. I en globaliserad värld kan nationalstaterna i framtiden i mindre utsträckning än tidigare på egen hand garantera medborgarnas välfärd. Dessutom rusar nu en allt större del av jordens befolkning in i den nya eran, informationssamhället.

– Historien lär oss att när världen skiftar så blir det konflikter. Så var det när jordbrukssamhället gick över till industrisamhället. Och nu lämnar vi den tiden. Människor gillar omväxling, men hatar förändring – om den inte blir till det bättre.

De viktigaste trenderna, vilka alla ska ses inom en alltmer globaliserad värld, är:

• klimatförändringar och livsbetingelser,

• energi och råvaror, konkurrens
om sådana,

• att ha och inte ha – ekonomiska
skillnader,

• demografin – befolkningsökningar
och åldersstrukturer,

• flöden av varor, tjänster, människor, pengar och information.

Försvarsmakten har sedan flera år tagit till sig synen att det sannolikt blir konsekvenser av att klimatet är på väg att förändras.

– Oavsett orsaken så är det något vi måste ta med i vår planering. Med förändringar i klimatet kan livsvillkoren komma att förändras i många områden. Med det kan det i vissa områden följa knapphet på resurser och problem som leder till konflikter. Konkurrens om energi, metaller och vatten kan också vara konfliktskapande, i framtiden liksom i historisk tid.

Med ekonomiska klyftor menar Stefan Gustafsson inte bara de orättvisor som populärt brukar lyftas fram mellan nord och syd, utan också vad som sker i våra egna samhällen.

– Se vad som under de senaste åren skett i Europa, till exempel i Frankrike. Eller, ännu närmare, i Rosengård. Även om sådana händelser inte är Försvarsmaktens uppgifter att hantera, är de exempel på utmaningarna som vi står inför. Det handlar om att en del har och andra inte. Det föder konflikter.

– Vi har sannolikt sett det värsta vad gäller befolkningsökningen, men 2040 har ändå befolkningen i världen ökat till kring åtta miljarder. Vi har en åldrande befolkning i väst. Vissa andra områden har en mycket yngre befolkning. I många fall är det också i samma områden som de största klyftorna finns. En grogrund för ett brett problemspektrum. Mellanöstern är ett tydligt exempel på det här, liksom vissa områden i Afrika.

De här illavarslande trenderna ligger ju ändå rätt långt från Sverige, Norden och Västeuropa. Men vi påverkas ändå av dem, vilket innebär att vi behöver vara med och ta ansvar för att de kan hanteras. Ur ett sådant globalt säkerhetsperspektiv ter sig dock vår region rätt ointressant. Dagens och morgondagens stormakter USA, Ryssland, Kina, Indien och Europa har blickarna riktade mot en ring av områden med större problem: Mellanöstern, Afrika och delar av Asien. Här finns olja, råvaror, flöden, växande industriell kapacitet, stora och unga befolkningar, misslyckade stater, inbördeskrig, gränskonflikter och så vidare.

Långsiktigt kan de stora aktörerna förväntas ha sitt huvudsakliga militära intresse riktat mot dessa områden.

– Men det finns en risk för att olika aktörer, stora eller små, statliga eller icke statliga, försöker påverka skeenden inne i ringen genom att ta initiativ utanför den. På så sätt kan en konflikt från den stora globala arenan flyttas över till regionala arenor. Så kan vi dras in i något som gällde något helt annat och började någon helt annanstans. Framtiden kan innebära betydande risker. Det kan bli en negativ utveckling. Därmed inte sagt att det blir så. Men vi måste kunna hantera det, som ett säkerhetspolitiskt instrument bland flera. Samtidigt får inte eventuella störningar i vår säkerhet utifrån regionala orsaker långsiktigt negligeras.

– Så det räcker inte att vi åker ut i världen tillsammans med länder som har samma värderingar som vi. Vi måste klara både och. Vi ska kunna vara hemma också. Men kunna tänka i nya banor. Ett framflyttande av positioner från något land behöver inte tolkas som ett militärt hot, som vi gjorde förr.

När detta skrivs är det kravaller i Estland. I Moskva höjs röster för att bryta de diplomatiska förbindelserna. Vår vrå av världen är inte så lugn. Stefan Gustafsson pekar på ett antal strategiska faktorer att ta hänsyn till i den långsiktiga analysen. Östersjön är ett hav kantat med EU-stater och som är livsviktigt som transportled, inte minst för den ryska handeln. I området kring Barents hav finns energi, oklara gränser, miljöproblem, tvister om fiske och militär aktivitet. I västra delen räcker det med att peka på Göteborg, Sveriges port mot världen och de trånga Östersjöutloppen. På vårt eget territorium finns många delar som är nödvändiga att kunna skydda.

Denna uppräkning kan ge intryck av att hemmaterritoriets roll blivit viktigare igen. Men så ska det inte tolkas, säger Stefan Gustafsson.

– Territoriet är visserligen viktigt fortfarande. Lagar och regler är ju kopplade till det. Men förr pratade vi om territoriell integritet som något av yttersta vikt. Nu talar vi om nationell integritet. Det är genom att kunna skydda svenska intressen som den nationella integriteten, möjligheten att fritt kunna välja och utvecklas på det sätt vi själva väljer nu och i framtiden, ska värnas. Vi vill inte vara helt i händerna på globala skeenden utan att kunna påverka. Genom att kunna försvara nationella intressen här hemma och borta stärks svenska säkerheten. Försvarsmakten är en del av detta. Och för att vi ska kunna lyckas måste vi kunna leverera rätt effekt, i dag och i morgon.

Jan-Ivar Askelin, Framsyn 2007/2

14 reaktioner till “Omvärldens konflikter försvarets nya perspektiv”

  1. Pingback: Warren
  2. Pingback: derek
  3. Pingback: Jessie
  4. Pingback: derrick
  5. Pingback: roland
  6. Pingback: Orlando
  7. Pingback: Gerald
  8. Pingback: doug
  9. Pingback: ramon
  10. Pingback: Edward
  11. Pingback: Ben
  12. Pingback: Tracy
  13. Pingback: louis
  14. Pingback: jerome

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *