Privatmilitära företag spelar en allt större roll. Efter kalla kriget bantades försvarsmakterna och många blev utan jobb. Samtidigt öppnades nya marknader. Den militära professionen är till salu och eftertraktad. Det finns en bild av skjutglada legoknektar. Soldater som likt vraken efter de stora krigen inte kunde anpassas till samhället. Men bilden är mer komplicerad än så.
Liberia har företagen tagit över hela försvaret. Marcus Mohlin är doktorand vid Försvarshögskolan.
– När Liberia dök upp som en möjlighet för mig passade det bra att hänga på min forskning. Jag har studerat företagen i Bosnien. Nu är det andra företag som DynCorp International och Pacific Architects and Engineering, PAE som arbetar med säkerhet och logistik. Företagen kan vara rätt gamla. De har anpassats till den nya försvarsindustrin som säljer tjänster. PAE ingår i jätten Lockheed Martin.
– Min forskningsfråga är vilken strategisk roll de här företagen spelar. Folkrättens definitioner går det att friskriva sig från. Den gäller för individer, inte företag. Ser man för mycket på företag kan man låta sig förblindas av vapnen. Men företag som utbildar kan vara lika läskiga fast det inte syns på samma sätt.
Banden mellan USA och Liberia är mycket starka så det är knappast en slump att det är här som amerikanerna gjort sitt intåg.
– Privatföretagen har skrivit sitt kontrakt med utrikesdepartementet, inte med Pentagon. Det är stora kontrakt som är svåra att överblicka. Hundratals amerikaner är på plats. Det finns en anledning till att USA använder företag i Liberia. I Georgien har man använt sin egen armé. Det skulle inte ha accepterats i Afrika. Britterna gjorde ungefär samma sak i Sierra Leone där man utbildade armén. Och britterna har lättare att komma in i Afrika än amerikanerna.
De privatmilitära företagen har en lång historia i Afrika. Skillnaden mot förr är att det nu sker så öppet.
Hur kommer det att gå för Liberia?
– Det får vi se, säger Marcus Mohlin. Att ta över hela den amerikanska militärkulturen kommer inte att fungera. I Bosnien, som jag studerat, prövades samma sak med dåligt resultat. Dessutom har ju landet bundit upp sig för lång tid. Materiel kan vara beprövad och många gånger från gamla Östeuropa, men tänkandet, utbildningen, taktiken och allt är amerikanskt. Det blir en sorts nykolonialism, mottagarlandet blir reducerat till en lydstat.
Magnus Jörgel, med förflutet i pansartrupperna och stor erfarenhet av Afrika, säger att det går tretton på dussinet om man bara behöver folk som kan skjuta kalasjnikov och köra Toyotajeep.
– Det som behövs är systembyggarna. Att få ihop allt. Det är där som privatföretagen nu kommer in, säger Marcus Mohlin. Man bygger nytt från grunden.
– Amerikanska kustbevakningen ska bygga Liberias motsvarighet. Förenta Nationerna bygger upp poliskåren. Problemet är att det är 20–30 länder som utbildar så det blir ingen enhetlighet, säger Magnus Jörgel.
– Nu har amerikanerna erbjudit sig att utbilda en elitpolis, en snabbinsatsstyrka. Och då kan vi få två polisstyrkor. En massa som cyklar och har anteckningsblock. Och så en elitstyrka med rödpunktssikten. I en så skör stat som Liberia räcker det med några hundra välutbildade soldater för att störta regeringen. Därför är det så spännande att se på de här företagen som strategiska aktörer. Vilka maktmedel får de och lägger man dem inom ramen för den demokratiska kontrollen? Det är uppgiften för oss rådgivare, att hitta metoder för att kontrollera dessa styrkor. För det är i dag väldigt lite koppling till att folket äger sin försvarsmakt.
– Nej det är försvarsministern som äger försvarsmakten, presidenten som har säkerhetsstyrkorna och polischefen äger polisen.
I denna region av svaga stater är ett par vassa kompanier ett supervapen. Och det är den regionala aspekten.
Plötsligt blir Liberia, som tidigare inte gjorde större fotavtryck i Afrika än en skogsmus, en maktfaktor. Inte bara i regionen. Man skulle tänka sig att Liberia erbjöd att skicka ett par elitkompanier till Darfur. I dag finns det en pakistansk ingenjörsbataljon med kinesisk materiel. Den är också en maktfaktor.
Jan-Ivar Askelin, Framsyn 2008/3
4 reaktioner till “Privatmilitärer bygger försvar”