Henrik Carlsen har synat hur försvaret använder sina materielpengar. Han har förvånats över mycket och är tillsammans med sin kollega Maria Hedvall övertygad om att försvaret skulle kunna få mer effekt med mindre pengar. Det gäller att investera smartare. Att hantera osäkerheter. Att vänta. Och att ha björnkoll på omvärlden.
Nästan hälften av försvarsbudgeten, cirka 45 procent, går till materiel. Dock är inte allt rena inköp. Här finns också poster som hos andra länder inte räknas som materielkostnader.
– Visst kan man räkna på lite olika sätt, men de allra flesta är överens om att 45 procent är en mycket stor andel.
Det säger Henrik Carlsen. Han är fysiker och studerar tillsammans med ekonomen Maria Hedvall om materielpengarna inte kan användas bättre. Maria Hedvall och Henrik Carlsen arbetar på FOI som under 1990-talet på djupet forskade om försvarsindustrins förändring.
Båda är övertygade om att minskade materielanslag inte behöver betyda ett mindre effektivt försvar. Det finns stora möjligheter att spara pengar på vägen från den första tanken till den färdiga produkten. Det mest radikala är att inte köpa den alls. Helt enkelt därför att man vet att den inte behövs för Försvarsmaktens operativa behov.
Henrik Carlsen har gjort några reflexioner i mötet med denna värld som brukar kallas mate-rielförsörjning. Han konstaterar att planer är en sak och verkligheten en annan. Han säger att Försvarsmakten verkar ”putta fram ett projekt i taget”. Vilket man väljer beror på vilket man anser sig ha de största chanserna att få igenom. Och så försöker försvaret lista ut vad regeringen tycker om regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik och så vidare. Det är här man lägger krutet, inte att ställa alternativ mot varandra mot bakgrund av operativa behov. Nu blåser det dock lite svag bris av förändringsvindar och de operativa behoven har kommit att flytta fram sina positioner.
Henrik Carlsen tycker sig också ha märkt en rädsla hos försvaret för ”lösa pengar”. Man vill säkra pengarna och det görs i materielprojekt. Och så blir detta projekt dyrare än väntat och för att orka med köpet så drar man in på övningar. Till slut står försvaret där med fina grejer som man inte har råd att använda.
Henrik Carlsen tycker att vi fortfarande sitter fast i att göra allt själva.
– När vi skulle ha nya hjälmar så drog man igång hela kedjan med forskning, utveckling, tillverkning. I stället kunde vi ha hängt på den norska beställningen. För det kan väl inte vara så stor skillnad på norska och svenska skallar?
Henrik Carlsen menar att vi sitter fast i vårt förbandstänkande.
– Säg att vi ska ha ett nytt stridsfordon. Då ut-går man från hur många som ingår i en svensk skyttegrupp i stället för att anpassa gruppens storlek till vilka stridsfordon som finns på marknaden. Det finns ett serietänkande i förbandsklotsar som blir väldigt dyrt.
Henrik Carlsen tillhör inte FOI:s veteraner och har inte upplevt den tid när FOA:s bredd var en del i beredskapen – samt även ett stöd till industrin. Trenden mot färre områden går nu allt
fortare och Henrik Carlsen tycker att det är fel.
– Det är nu som FOI verkligen skulle ha bredden. Kalla krigets värld var farligare än dagens men lättare att förutsäga. Dagens värld är mycket osäkrare och det talar mot en specialisering. Och dessutom måste FOI bli mycket bättre på att värdera de militära behoven av materiel i fält.
Maria Hedvall har i många år studerat förhållandet försvarsindustri och ekonomi. Hon konstaterar att en faktor som fördyrar är förändring. Det blir efter en tid väldigt dyrt att hålla liv i gamla system. När den digitala vågen drog över världen fanns Viggarna kvar i den analoga. Nyutexaminerade ingenjörer tvingades att lära sig föråldrad teknik.
Ett icke namngivet svenskt företag utvecklade en gång ett system som kostade en miljard. Åttiofem procent av kostnaden utgjordes av förändringar under projektets gång. En förklaring är att ett stort system består av undersystem. Börjar man ändra långt ner i kedjan så blir det en dominoeffekt.
I Sverige tycker sig Maria Hedvall ha funnit en förändringskultur hos FMV. Teknikerna har fått härja tämligen fritt från ekonomernas inflytande. Och förändring tas sällan med i den ekonomiska kalkylen. Det finns också en kultur hos tekniker att inte specificera så noga därför att man vet att det ändå blir förändringar.
Försvarsmakten är inte omedveten om att det läcker på sina håll och har beställt ett projekt Road av FOI. Road står för real options analysis for defence. Målet är att skapa en investeringskalkyl som hanterar osäkerheter och som kan väga alternativ mot varandra. Visionen är att få till ett tänkande som greppar hela kedjan från forskning till den färdiga produkten. Detta är dock mycket svårt i praktiken. Med rätt kalkyl och planering ska kostnaderna för materiel kraftigt kunna minska. Det här ska vara klart om några år.
Kärnan är att man ska kunna vänta med en investering och dessutom kunna räkna på kostnader och konsekvenser. Man ska därmed kunna motivera varför en viss investering inte gjorts. En förutsättning för allt det här är att man har en mycket bra koll på omvärlden. Det hade inte Facit.
Facit i Åtvidaberg var en gång världsledande i mekaniska räknemaskiner. Samhället blomstrade. Fotbollslaget vann allsvenskan. Men Facit övervägde inte ens att forska i den nya tekniken, elektroniken. Och så blev alla investeringar i mekanik nästan över en natt värdelösa. Det fanns ingen andrahandsmarknad. Sådant händer också i den militära världen. Satelliter, GPS och precisionsvapen fick värdet att rasa på fasta anläggningar.
– Normalt när man gör en investering ställer man den mot de framtida vinsterna. Blir det plus är investeringen vettig, säger Maria Hedvall. På 1990-talet inleddes forskning kring hur investeringar under osäkerhet bäst ska hanteras. Denna forskning var i första hand inriktad mot näringslivets behov. Hur gör man om det händer något som förändrar bilden? Fortfarande måste man kunna räkna med den framtida nyttan. I näringslivet är det enkelt. Där handlar det om pengar. Men hur mäter man nyttan med en flygflottilj i pengar? Det är en kärnfråga. Det går, men vi är inte där än, säger Maria Hedvall.
Militära investeringar har sällan en andrahandsmarknad som skyddsnät. Då får man kompensera detta med att vänta med investeringsbesluten. Och då väcks tanken på reala optioner. På finansmarknaden är en option en möjlighet – men inte en skyldighet att agera. Om aktien har ett visst värde vid en viss tidpunkt har man rätt att köpa. Om inte, har man rätt att avstå. Därmed skapas ett skydd mot förluster.
Likadant skulle det kunna vara med försvarsinvesteringar. Ökad osäkerhet omvandlas till möjligheter och forskning och utveckling skapar optioner. Reala optioner ger därmed en ny syn på att värdera och styra forskning och utveckling.
I grunden handlar det om att ta flera och kortare steg i stället för ett enda långt kliv. Det är som att gardera på tipset. Det blir dyrare och industrin får vänta på sin beställning. Men man slipper att hoppa i galen tunna. Vi vill kunna räkna på vad denna flexibilitet kostar. Hur mycket är vi beredda att betala för att vänta? Flexibilitet kan vara att bygga en extra banvall när man bygger en järnväg. Behövs ett spår till i framtiden blir det mycket billigare om banvallen redan är lagd. Bilfabrikernas så kallade plattformar är samma sak. Konkurrerande företag kan ha en gemensam plattform. Det är denna som innehåller möjligheterna. Det stora språnget görs med den första modellen på den nya plattformen.
– Man måste ta risker och kunna värdera dessa. Hur hög får försäkringspremien vara? Under det kalla kriget stod nationens existens på spel, säger Henrik Carlsen. Då var det lätt att motivera en hög premie som att satsa på ett stort flygvapen. I dag måste premien delas på fler uppgifter av vilka många kanske är mer svårmotiverade.
Osäkerheter kan vara av två slag, interna och externa. De interna är osäkerheten kring om det verkligen går att ta fram den färdiga produkten. Detta är vanligt i läkemedelsindustrin. Det är svårt att få fram en medicin, men om man lyckas kan framgången bli enorm. Externa osäkerheter handlar om osäkerheten i hur efterfrågad produkten är då den väl är framtagen. Under dessa villkor arbetar oljeindustrin. Oljan får man upp, men priset kan vara för dåligt. Henrik Carlsen säger att de externa osäkerheterna ökat sedan det kalla kriget. Men, inte nog med det: ny oprövad teknologi gör att man i många fall ser att även den interna osäkerheten har ökat.
Jan-Ivar Askelin, Framsyn 2007/3
23 reaktioner till “Osäkra kort kan ge full pott”